Förundrad

Jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket åsikter folk har över hur man hanterar sitt liv.

Det började redan när barnen var små och sonen var riktigt tunn. Främmande tanter kunde komma fram och säga att jag skulle mata honom med grädde. De kom alltid till mig, inte till maken. Till och med BVC utgick från att jag inte gjorde allt i min makt som mamma för att sonen skulle gå upp i vikt. Vad sägs om att faktiskt kolla läget först?

När man sedan råkar bli sjuk i någon långvarig historia kommer så mycket goda råd och välmenande underkurer så man har lust att fly och om man inte anammar dessa goda råd har man inte viljan att bli frisk. Vad sägs om att fråga om man ens vill ha några tips?

Nu när vi har hund så är man igen ett allmänt villebråd. Hundar fryser inte, du gör henne frusen med kläder, du aktiverar henne för mycket, du aktiverar henne för lite, de behöver inte fönas, vi borstade aldrig tänderna på vår hund och jag vet inte allt jag får höra. Ännu en gång är det bara till mig folk vänder sig, inte till maken. Varför det undrar jag, kan inte han göra fel? 

Jag förstår att alla som delar ut råd och tips tror sig sitta på den rätta lösningen. Det kanske var rätt för den personen men inte för mig.

Jag kanske måste hitta en annan väg för att ta mig till mitt mål och jag kanske måste få gå lite vilse på vägen. Det behöver inte betyda att min väg är sämre än din.

Hjälp mig gärna på vägen men döm mig inte när jag faller. Jag lovar att jag gör mitt bästa för att vara den bästa mamman, hustrun, matten, medmänniskan jag kan. 

Jag har tappat bort mig själv många gånger i jakten på att leva upp till andras förväntningar eller vad jag trott att andra förväntat sig. Jag har försökt att anpassa mig som en kameleont i rädsla att göra fel, att inte passa in men se det blev folk av både mig och barnen ändå.

För första gången i mitt liv känner jag att jag är trygg med mig själv och att jag vågar ha tillit till att det som är meningen ska hända kommer att ske om jag bara vågar släppa kontrollen. 

Alla vägar bär till Rom säger man ju och tänk vilka köer det skulle bli om alla tog samma väg och vad tråkigt det skulle bli om vi alla gjorde allt likadant.

Jobberbjudande

Idag fick jag ett jobberbjudande från helt oväntat håll. Jobbet som erbjöds var ett ekonomijobb och i ärlighetens namn vet jag inte ens hur den som frågade hade en aning om att jag jobbat med ekonomi.

Först blev jag väldigt smickrad och glad. Tänk att någon vill ha mig. Lilla mig till att sköta ekonomin men så kom jag på den lilla detaljen att min hjärna inte riktigt funkar som förut.

Det är ett stort att ansvar att sköta ett företags ekonomi och då kan det ju vara bra om hjärnan kan hålla koll på vilken siffra som är vilken. Min kan ju inte ens stava till tändved 😜

Och just nu är det spännande nog att sköta min egen ekonomi. Men då är det i alla fall bara jag som blir lidande om jag gör fel. Okej då, kanske maken också 😉

Dessutom är jag hemskt intolerant mot stress nu för tiden och ekonomijobb innebär en massa deadlines med stress. Folk ska ha löner på rätt dag. Skatteverket ska ha sina moms- och skattedeklarationer på bestämda datum, årsbokslut och delårsrapporter ska in och så vill leverantörer ha betalt rätt summa på rätt dag och dessutom kanske chefer och styrelse vill ha underlag för sina möten.

Och kanske bör man orka sitta upprätt på en stol flera timmar i rad om man ska jobba på kontor igen.

På mitt gamla kontor fick jag massa hjälpmedel som underlättade när jag skulle göra hål i papper och hålla i pennor mm men det räckte inte. Till slut gav kroppen upp och jag hamnade hemma i soffan som en trasa och dit vill jag inte tillbaka igen.

Då är det bättre att ha tålamod och arbeta fram ett kundunderlag i lugnt tempo och jobba med det jag mår bra av, att få hjälpa andra att må bättre.


intressant

Jag läser i boken, andens medicin:
"Med skadade mitokondrier blir din ämnesomsättning långsammare. Din kropp glömmer bort hur man förbränner fett och du kan inte gå ned i vikt. Gifter lagras i din kropps fettdepåer. Det är vanligt att du känner dig lättirriterad, trött och allmänt illa till mods. När energin dalar är det stor risk att du tar till en snabblösning som en energibar, vilket bara får problemet att eskalera eftersom du matar de sockertörstande tarmbakterierna och höjer dina blodsockernivåer. Detta leder till inflammation, den oxidativa stressen förvärras, och ännu fler mitokondrier skadas."

Nu riktar sig inte texten just till oss som har ME men jag tyckte att det var extra intressant då många tror att det är något fel som är trasigt med våra mitokondrier och energi försörjningen.

Jag kände mig onekligen rätt träffad när det gäller att hitta snabba energier som energibars. Här har jag testat energibars, choklad, iste, Pepsi max, hemmagjorda bars, russin, ja typ allt med mycket socker och det hjälper ju bara för stunden men skapar massa cravings.

Jag har svårt att gå ner i vikt och humöret är väl inte det jämnaste även om jag blivit bättre 😜

Det roliga är att jag efter nyår har slutat med onyttigheter. Inte som ett nyårslöfte utan som att långsiktigt ge min kropp bättre förutsättningar.

Är energin slut är det kanske bättre att vila än att dricka en cola. Än så länge går det bra men jag förväntar mig några bakslag på vägen. Lite motgångar måste man ju möta, hur ska man annars växa och bli en bättre människa 😉

Besökstoppen