Jag tror jag går och lägger mig igen :-p

Jag gick ut med Bella i trädgården som vanligt i morse och helt plötsligt så ser jag hur och ligger och gnider in i pälsen i något. Min erfarenhet säger mig något dött eller avföring så jag springer fram till henne men det är för sent. Hela halsen och nacken är full med fågelbajs 😣


Jag går in för att hämta lite papper att torka bort det värsta med och när jag kommer ut igen så sitter Bella och äter något. Nej, spykråkan behöver inte precis mumsa spännande grejer ute. 

Det visade sig vara rådjursbajs som jag nu gått kratta upp. Det är så lugnt och mysigt på landet 😂

Det var ju inte mycket att be för utan Bella åkte in i duschen före frukost. Så ofta som hon rullar i äckliga saker är det tur att hon gillar både dusch och fön.

Och självklart har jag världens mensvärk idag. Jättebra tajming för tålamodet blir så fantastiskt långt. Och inte hjälpte det att jag trodde att jag tog värktabletten i morse men såg att den låg fint kvar på bordet när det var dags för lunch.

Efter lunch får jag ett paket. Det är fodret jag mycket nogrannt beställde i helgen. När jag packar upp det så är det en annan bild på än det brukar. Först tänkte jag att de säkert bytt bild eftersom fodret hette exakt samma som det jag hade men jag läste ändå igenom innehållsförteckningen och det här fodret innehåller vete, något som Bella är känslig mot.

Jag gick in på hemsidan där jag beställt övertygad om att jag klantat till det men den varianten jag fick finns inte ens på hemsidan.

Jag ringer till företaget jag beställt ifrån och måste mejla ett foto på fodret så att de kan utreda vem som gjort fel trots att de utlovar 30 dagars öppet köp med fri frakt på hemsidan.

Jag vet faktiskt inte om jag ska våga mig på att laga mat eller duscha idag. Jag kanske eldar ner huset eller drunknar i duschen 😂

Det känns som om morgondagen bara kan bli bättre. Det där med att träna upp tålamodet när man har PMS är annars en utmaning som heter duga 😉

Stackars gamla

Idag var jag till vårdcentralen för att lämna blodprov. Först kom jag då till parkeringen och ser att där det står betalautomat på en skylt finns inte längre någon automat. Jag tittar runt och efter en stund hittar jag en liten skylt mitt bland alla p-rutor som talar om att man kan betala med sin mobil. Vilken tur att det är samma företag jag brukar sms-parkera med. 


Själv orkar jag inte hålla på och ladda ner och framförallt försöka förstå sjuttioelva appar så därför tycker jag det är så smidigt när man bara skickar SMS men hur gör våra äldre som inte är uppvuxna med en Smartphone klistrad vid handen?

När parkeringen är startad går jag in på vårdcentralen. Där står en maskin där man kan checka in. Först ska man hålla upp sin legitimation framför maskinen. Jag lyckas redan på tredje försöket. Wow, vågen till mig.

Sedan får jag några val, jag hittar ett val som passar mig och trycker på knappen. Maskinen svarar att jag är incheckad och får kvitto när betalningen är gjord. Vill du betala med swish?

Öh, javisst det kan jag väl. Öppnar swishappen och där ligger en betalning till vårdcentralen på 50 kronor och väntar på godkännande. Jag knappar in min kod och godkänner och vips så kommer ett kvitto ur maskinen.

Nu är hjärnan lite lätt överhettad och jag är tacksam att ingen stod bakom mig och stampade medan jag checkade in och betalade. Jag vet faktiskt inte om jag är helt förtjust i att en maskin kan känna av om jag har swishappen installerad och skicka en betalning till mitt mobilnummer som jag inte ens uppgav.

Och hur i all sin dar Agda 80 år klara detta. Visst man kunde tacka nej till att betala med swish och välja andra alternativ men jag som ändå är hyfsat van vid att uträtta ärenden via mobilen tyckte att det var stressande och småkrångligt med maskinen som hälsade en välkommen.

Att sedan personalen som tog provet på mig var jättetrevlig hjälper ju inte om man inte tar sig förbi maskinen om man nu har lyckats betala för sin parkering.

Jag vet ju att pensionärer i vår kommun klagat på att man tar bort alla p-automater på kommunens parkeringar och jag förstår pensionärerna. De kanske inte ens äger en mobiltelefon.

Teknik i all ära men någon måtta får det väl ändå vara. 

Utmana mig själv.

I lördags var första gången jag var med på en naturpromenad med hundtöntarna. Och nej, det är inte jag som är nedlåtande mot hundfolket. Föreningen heter hundtöntars förening så nu behöver ni inte skriva och skälla mer på mig för det i alla fall.


Naturpromenaderna har känts lite för tuffa och utmanande för mig innan så jag har bara varit med på relativt platta stadspromenader men i lördags var det då dags för mig att utmana mig själv. Skulle jag absolut inte orka så är det ju bara att avbryta den gemensamma promenaden. Någon sade att vi var runt 37 ekipage med hundar i alla storlekar.

Det var onekligen en tuff promenad med mycket backar men som tur var så var det inte bara jag som sackade i backarna. Och ungefär halvvägs stannade vi och vilade så att hundarna kunde få vatten och de människor som hade med sig fika kunde fika lite.

Väl hemma så var både Bella och jag helt slut. Bella mest på grund av att hon inte gillar att ha stora hundar med hög energi nära sig och jag för att jag gjort något jag inte gjort på många år :-)

Det känns som en stor seger att ha kommit så här långt i mitt tillfrisknande. Jag är så oerhört tacksam för att ha fått den här chansen.

Igår skulle man kunna tro att jag skulle vara helt slut men förutom en del träningsvärk i höfter och rumpa så var jag förvånansvärt pigg.

Och igår fick vi ett lass med ved. Eller fick och fick, maken hade ju självklart beställt veden. Det var ju inte så att den helt plötsligt bara damp ner på uppfarten.

Men mycket ved på uppfarten betyder att mycket ved behöver klyvas och staplas in i vedboden. Nu var barnen supersnälla och kom och hjälpte till men jag kände ändå att jag ville bidra till att vedhögen bytte plats så jag bar och bar och bar.

Jösses vad vi slet och än är inte hela högen borta men stora delar av den. Idag känner jag mig lite lätt manglad men vad gör väl det när man känner att kroppen faktiskt börjar fungera bättre och bättre.

Nu ska jag "bara" försöka få med hjärnan på banan också. Koncentration, minne, ljuskänslighet mm är tyvärr fortfarande där de var när den fysiska delen av kroppen började visa en förbättring men kanske måste jag låta kroppen växa färdigt först. Vem vet? Jag försöker att bara följa med på resan och njuta av varje liten förbättring jag känner.


Besökstoppen