Putsa fönster

I veckan så insåg jag att det drar ihop sig allt snabbare till advent och våra fönster är så skitiga att man knappt ser ut.


De är inte putsade sedan dottern var här i somras och hjälpte mig att putsa alla fönster. Tänk att jag en gång i tiden putsade fönster och bytte gardiner varje månad. Jag kan ju inte ha varit vid mina sinnens fulla bruk 😜

I torsdags bestämde jag mig för att putsa fönster i vardagsrummet och byta gardiner. Om jag tar ett rum i taget när ork finnes så hinner jag nog till advent.

Och så fick jag för mig att jag kunde göra samma sak i sonens gamla rum igår. Mina armar typ dog innan jag fått upp bägge kapporna men envis som jag är så fick jag upp dem till slut. Gissa om armarna är obrukbara idag.

Men det gör inget för nu har jag bara två sovrum och köket kvar och dessutom stod bara hundpromenad med hundtöntarna på agendan idag och då behöver man inte lyfta några armar. Skulle nog se ganska roligt ut om jag gick med armarna i luften 😊

Just idag blev promenaden längre än den brukar så nu tänkte jag krascha lite i soffan och titta på hockey. 

Jag önskar er en fin helg.

Acceptans

Jag har haft lite diskussioner med andra kroniskt sjuka om acceptans och att jag tror att det har en stor bidragande del till mitt tillfrisknande.


Inte så att man blir frisk bara för att man en dag säger, okej jag accepterar skiten jag fått på mina axlar utan mer att man inte längre ödslar energi på att slåss mot något man redan har förlorat matchen mot.

Jag har ju redan fått ett gäng kroniska sjukdomar vare sig jag gillar det eller ej, att då försöka slåss mot dem är ju som att ge dem ännu mer bränsle.

Om jag istället accepterar att okej nu är mitt liv så här med dessa sjukdomar, då gör jag så gott jag kan för att försöka förstå vad min kropp vill ha ut av mig.

Det är absolut inte lätt och det är inget som sker över en natt. Det händer fortfarande att jag i mitt huvud skriker åt min kropp och frågar vad i helvete den vill mig. Men jag har slutat att se både kropp och sjukdomar som ett straff.

De ger mig istället oändliga möjligheter att utvecklas och växa. För visst växer man när man inser att man hittat ett nytt sätt att genomföra saker som jag trodde var omöjliga och visst är vi alla fantastiska som dagligen kommer på nya lösningar.

Mycket gör vi utan att ens vara medvetna om att vi kommit på en ny lösning.

Självklart måste man få sörja och vara förbannad för att man fick sjukdomar som gjorde livet till något annat än man tänkt sig men den processen måste ju ta slut någon gång och när man byter ut sorg och ilska mot acceptans så händer saker med en som är svårt att sätta ord på.

Nu tänker ni säkert att det är lätt för mig att skriva som blivit så mycket bättre och visst så kan det vara men jag har fortfarande dagar då jag undrar hur i helskotta jag ska orka fixa någon lunch, när det känns övermäktigt att slänga ihop en smoothie men jag försöker att inte lägga för mycket energi på att jag inte orkar utan istället lägga fokus på det jag faktiskt orkade göra.

Okej jag orkade inte göra en smoothie idag men jag orkade gå ut med Bella en liten sväng i skogen. Vilken lycka att jag bor granne med skogen ;-)

Och nej det handlar inte om att tänka sig frisk utan mer att lägga sin energi på de saker som lyfter en och då är det väldigt viktigt att man har närstående som förstår en och inte säger saker som: hur kan du orka gå på promenad om du inte orkar göra en smoothie.

Var glad istället för att jag orkade ta promenaden. Nästa gång kanske jag orkar båda delarna för att jag kom ihåg att spara lite energi till smoothien också ;-)

För mig handlar inte acceptans om att ge upp utan att acceptera att så här är läget just nu.


Allergisk.

Igår när jag var på kurs så passade maken på att äta fisk, precis som han passat på att göra alla andra veckor.


Han är alltid noga med att diska rent efter sig och absolut inte ställa något i diskmaskinen men ändå reagerade jag nästan direkt när jag kom hem igår.

Jag kände hur jag svullnader i halsen, hur det började klia och pirra i läpparna men stackars maken hade varit lika noggrann som alltid. Han gick till och med och lade sig att sova i gästrummet inatt ifall det var han som var källan till fiskallergenet.

Jag kan inte komma på någon annan orsak till min starka reaktion än att jag har en förkylning i kroppen som gjorde mig mer mottaglig.

Inatt när jag var uppe på toa så tog jag foto när jag svullnat upp runt halsen och såg ut som en padda, mest för att jag inte skulle tro att jag drömt själv.

Men för att ni ska få se skillnaden så tog jag ett foto idag också. Fortfarande svullen men inte lika mycket padda 😁

Och det var ändå efter att jag stoppat i mig extra allergimediciner. Livet blir aldrig tråkigt här 😜


Besökstoppen