Ibland blir jag så less

på folk som anonymt vill spy galla över mig och min blogg. Om ni inte gillar det jag skriver är det bara att hoppa över att läsa.


Och ja, jag råkar ha blivit mycket bättre i min ME, och ja jag råkar tro att det har med healingen att göra men det är ju självklart inget jag kan veta säkert. Jag kan ju lika gärna höra till de där 4 procenten som spontant blir bättre. För mig spelar det inte så stor roll, jag är bara tacksam att jag får möjligheten att vara mer delaktig i livet.

Jag personligen tycker att det är elakt och magstarkt att påstå att jag aldrig varit sjuk på riktigt för att jag blivit frisk av hokus pokus. Skulle jag då ha fejkat min sjukdom i tio år? Skulle jag ha missat mina barns tonår frivilligt? Skulle jag gå från ett arbete jag trivdes med, ett i mina ögon sett ett perfekt liv för att bara lägga mig passiv i sängen? Jag tror inte det finns någon som skulle orka fejka sjukdom i så många år.

Och nej healing är inte evidensbaserad, det är inte alla de andra alternativmedicinska behandlingarna jag testat genom åren heller. Inte ens b12-injektioner eller LDN är evidens baserat när det gäller ME men är man desperat och sjukvården inte kan hjälpa så griper man efter alla halmstrån som finns.

Och så kan jag avslöja att det finns många olika nivåer av hur sjuk man kan vara i ME, allt från att ligga instängd i ett mörkt och tyst rum till att kunna jobba deltid. Det betyder ju inte att de som jobbar inte har ME, bara att de har en mildare variant men för många ändras det över tid.

Jag önskar att förståelsen och acceptansen för ME ökar och jag vill definitivt inte håna de som är sjukare än jag. Nej, jag önskar att det fanns ett magiskt piller jag kunde ge till alla sjuka så de kunde bli friska. Kanske borde jag önska ett magiskt piller med kärlek också? Det verkar onekligen behövas.

Träningsvärk.

I ett par veckor har jag krigat mot ogräset här hemma. Eftersom kroppen fortfarande inte uppskattar någon form av fysisk ansträngning, förutom promenader, så har det blivit korta stunder fördelat på många dagar.


I helgen gick jag över till att använda kökssaxen i mitt krigande eftersom armarna vägrar samarbeta med någon typ av kratta och händerna snabbt vägrar att samarbeta när jag försöker dra upp ogräset. När maken såg mig med saxen sade han snabbt att jag skulle vara rädd om mina händer.

Men nu är händerna inte det största problemet utan Träningsvärken jag fått på baksidan låren och i rumpan. Varje gång jag suttit still ett tag och ska resa mig så känns det som baklåren ska gå av och jag rör mig som en hundraåring och under tiden förökar sig ogräset i samma takt som mördarsniglarna 😛

Det är ju för väl att vi inte har en uppsjö av rabatter att hålla ordning på. Jag försöker nu intala mig att maskrosor är en vacker färgklick i trädgården men det går sådär 😉

Fest.

Igår var vi på 50-års fest med en hel del nya människor och folk i alla åldrar. En väldigt trevlig tillställning som kändes lite som det ultimata testet för på hur mycket friskare jag blivit. Det är ju rätt trevligt om man kommer ihåg vad folket heter och att man presenterat sig.


Vi var där i runt fyra timmar och hade faktiskt med oss Bella då det hade blivit lite länge för henne att vara själv hemma.

Hon var hur lugn och trevlig som helst och uppskattade att få massa uppmärksamhet. Hon lyssnade och kom direkt när jag visslade eller sade hennes namn. Det fanns små barn med som jag inte ville att hon skulle resa sig upp mot och altandötren var öppen och jag ville inte gärna att Bella skulle se sig om på eget bevåg i omgivningarna.

Som ni förstår gick mycket av min energi till att hålla koll på Bella men självklart så pratade jag en del med de andra gästerna också. Hon som hade festen sade att jag såg frisk ut. I alla fall tyckte hon det när vi kom ;-) Det är ju alltid trevligt att se pigg ut.

När vi satte oss i bilen för att åka hem kändes det som att jag lämnat kvar hjärnan på festen, jag var helt tom, slut, kaputt. Men jag tror inte att jag hann göra bort mig på festen, inga tappade glas och inga grodor som hoppade ur munnen.

Man är lite som Askungen som måste skynda hem från balen innan man förvandlas tillbaka till sitt vanliga slitna jag.

Idag har jag ont i halsen och lymfkörtlarna känns som fotbollar i armhålorna. Vilken tur att vi åkte när vi gjorde :-p

Besökstoppen