Löpande band.
Jag åkte i god tid till sjukhuset för mammografin. En kvart att leta parkering borde räcka.
Jag kör fram till p-huset men där kunde man inte köra in idag då de tydligen grävde framför infarten.
Kollar parkeringen framför sjukhuset, fullt. Kör runt sjukhuset till den stora parkeringen, fullt.
Ja men vad gör jag nu? Jag måste ju liksom göra av bilen någonstans och den ryms inte i fickan.
Börjar leta i bostadsområdet som är granne med sjukhuset, jag är helt klart inte ensam om att leta p-plats. Till slut har jag tur och hittar en plats till bilen, skickar SMS så att betalning påbörjas och stressar mot sjukhuset.
Jag tar en nummerlapp med ett par minuter till godo, ska precis sätta mig när de ropar mitt nummer. Går till kassan, anmäler mig och får ett papper att fylla i.
Går för att fylla i det när de ropar upp mitt namn men för bövelen, kan jag få en chans att hinna hämta andan och fylla i pappret? 😜
Får låna en penna och blir anvisad ett bås där alla kläder på överkroppen ska av. Precis när jag greppar pennan ropar de på mig, min tur att se hur långa tuttarna kan bli.
Kvinnan pratar med robotröst en väl inövad fras. Lyft armen, slappna av i axlarna och nu kommer det att dra lite....
Med tittarna i vädret fick jag till slut fyllt i lappen och fem minuter senare är jag på väg mot bilen igen.
Det tog inte lång stund men den tog ändå andan ur mig. Jag har svårt att värja mig från andra människors stress, det är nästan som om jag suger åt mig av den och pulsen ökar.
Jag hittade bilen och kom till och med ihåg att checka ut från parkeringen.
Åh vad skönt det var att komma hem och gå ut i skogen med Bella, förutom den lilla detaljen att hon inte kände för att promenera åt samma håll eller i samma takt som matte 😁