Löpande band.

Jag åkte i god tid till sjukhuset för mammografin. En kvart att leta parkering borde räcka.


Jag kör fram till p-huset men där kunde man inte köra in idag då de tydligen grävde framför infarten.

Kollar parkeringen framför sjukhuset, fullt. Kör runt sjukhuset till den stora parkeringen, fullt.

Ja men vad gör jag nu? Jag måste ju liksom göra av bilen någonstans och den ryms inte i fickan.

Börjar leta i bostadsområdet som är granne med sjukhuset, jag är helt klart inte ensam om att leta p-plats. Till slut har jag tur och hittar en plats till bilen, skickar SMS så att betalning påbörjas och stressar mot sjukhuset. 

Jag tar en nummerlapp med ett par minuter till godo, ska precis sätta mig när de ropar mitt nummer. Går till kassan, anmäler mig och får ett papper att fylla i.

Går för att fylla i det när de ropar upp mitt namn men för bövelen, kan jag få en chans att hinna hämta andan och fylla i pappret? 😜

Får låna en penna och blir anvisad ett bås där alla kläder på överkroppen ska av. Precis när jag greppar pennan ropar de på mig, min tur att se hur långa tuttarna kan bli.

Kvinnan pratar med robotröst en väl inövad fras. Lyft armen, slappna av i axlarna och nu kommer det att dra lite....

Med tittarna i vädret fick jag till slut fyllt i lappen och fem minuter senare är jag på väg mot bilen igen.

Det tog inte lång stund men den tog ändå andan ur mig. Jag har svårt att värja mig från andra människors stress, det är nästan som om jag suger åt mig av den och pulsen ökar.

Jag hittade bilen och kom till och med ihåg att checka ut från parkeringen.

Åh vad skönt det var att komma hem och gå ut i skogen med Bella, förutom den lilla detaljen att hon inte kände för att promenera åt samma håll eller i samma takt som matte 😁

Hur fungerar hjärnan egentligen?

Igår när jag skulle kalla in Bella från trädgården så ställer jag mig och ropar Pernilla.


Jag hinner bli en aning irriterad på att Bella nonchalerar matte när jag inser att jag står och ropar på mig själv.

Alltså, hur funkar den här hjärnan egentligen? Det är annars inte allt för ovanligt att jag kallar Bella vid dotterns namn vilket ju bara det känns lite skämmigt.

Man borde väl inte blanda ihop dottern med hunden 😜

Men nu har jag tydligen tagit det ett steg längre. Jag får hoppas att inga grannar hörde mig när jag ropade på mig själv.

Idag ska jag iväg på mammografi, får väl hoppas att jag inte tappar bort mig på sjukhuset 😂


Jag gjorde det

Putsade alla fönster innan advent. Köksfönstret är dock gardinlöst för tillfället men jag har ju flera dagar på mig att stryka och få upp gardinerna.


Orken tog liksom slut när jag slitit med att få runt fönstret över diskbänken som är allsväldans trögt.

Jag får stå på knä på diskbänken och trycka för allt jag är värd för att få runt fönstret och helst låta bli att trilla ut själv.

När jag skulle ha tillbaka fönstret satt det bomfast och jag hann tänka att det skulle hinna bli rätt svalt i köket innan maken kommer hem men på något vis lyckades jag få stängt fönstret men nu kan jag glömma att fixa några gardiner men som sagt jag har ju flera dagar på mig.

Till helgen får maken bära upp adventsljusstakar och stjärnor så ska vi nog hinna få lite mysigt till advent. Jag vill ju inte ställa fram grejerna för tidigt heller även om det är mysigt med adventsljusen.

Nu vilar Bella och jag upp oss efter dagens arbetsinsats 😉


Besökstoppen