Du får aldrig ge mig en spruta

Idag var det dags för mig att ta sprutan. Maken satt mittemot och såg när jag med darriga och fippliga händer började pilla med nålar och ampuller. Han frågade snällt om jag ville ha hjälp men jag är stor flicka och kan själv 😂

Jag stack mig faktiskt bara en gång i fingret den här gången och jag böjde inte ens nålen så får nog säga att det gick ovanligt bra.

Maken som iakttar mitt projekt säger att jag minsann aldrig kommer att få ge honom någon spruta. Men tänk om du blir allvarligt sjuk och måste få hjälp då? Han svarar att jag ändå bara kommer att få ge honom spruta om han är medvetslös och i så fall bara med en sådan där autoinjektor eller vad de nu heter 😂

Lite senare skulle jag hjälpa maken att hitta stektermometern. Ni vet det där uttrycket om att inget är försvunnet förrän mamma inte hittar det? Det stämmer rätt bra på makar också 😂

I alla fall så lyckades jag febbla ut en påse med tårtljus på golvet i min jakt på termometern och när jag står där som en fällkniv och plockar upp så får jag en sådan där aha-upplevelse. Nu vet jag varför jag konstant har träningsvärk i rumpan och baksidan lår. Det är ju för att jag tillbringar stor del av dagarna med att plocka eller torka upp grejer jag febblat ut 😜

Och tänka sig jag har hunnit med att sy ett litet träningsredskap till Stella idag också. Någon som vet vad det är? 😄


Tystnad

Jag är ledsen att jag varit helt tyst här på bloggen ett tag. Maken och jag åkte iväg två veckor med husvagnen och jag ville inte skriva här att huset skulle stå tomt. Nu var vi och barnen visserligen hemom några gånger och grannen höll koll åt oss så helt övergivet var det ju inte men man vet ju aldrig vad för folk som rör sig runten om i semestertider.

Vi åkte bara till en camping i Varberg en sådär 6-8 mil hemifrån för att kunna fortsätta med Stellas rehabträning en gång i veckan. Förutom vår egen träning hemma dagligen då.

Stella fortsätter att göra framsteg och vi har tränat vattentramp i havet och sprungit i den lösa sanden. Vi märker att hon blir lite starkare i bakbenen för varje vecka 😊

Annars var campinglivet faktiskt rätt slitsamt för mig i år. Antagligen för att vi hamnade på en camping där det var ljud konstant. Folk festade, spelade musik och barn var ute och tjoade i ottan. Och hur svårt det än är att förstå så mår även kroppen sämre av att bombarderas av ljud.

Annars är det ju maken som går och diskar och hämtar vatten. Förutom att jag rent fysiskt inte orkar bära disken till diskrummet så skulle jag antagligen gå sönder av allt ljud som blir när ett tiotal personer diskar samtidigt. När maken blir frustrerad och frågar om en person som tappade sin långpanna för sådär sjuttioelfte gången om hen vill ha hjälp är det rätt illa 😂

Vi hade också "turen" att hamna vid ett gäng säsongare som festade och pratade högt mest hela tiden. Jag tror att jag vet allt om deras ekonomi och hur deras rutiner ser ut eftersom de pratade utan något som helst filter 😜

På den här campingen kändes det som att varenda en kedjerökte och eftersom säsongarna talade om att vår granne inte fick röka så att röken kom till honom så rökte hon åt vårt håll istället 😣

Det blir ju en hel del promenerande med hundarna eftersom de inte får rastas inom campingområdet och eftersom Stella inte orkar eller ska gå för långa promenader har hundvagnen använts flitigt och jösses vad folk har stirrat, pekat finger och kommit med syrliga kommentarer. 

Då var det mycket gulligare när en liten flicka frågade om jag skulle leka salong när jag stod ute och borstade hundarna 😊

Dottern var och hälsade på en dag med taxarna och då passade vi på att ta en glass och sitta vid campingbutikens uteservering med hundarna så de skulle få lite social träning när en tant vars chihuahua skällde oavbrutet på våra hundar bara böjer sig ner över staketet och skulle hälsa på våra hundar utan att fråga varpå de började skälla. Alla fyra för att hjälpas åt såklart.

Tanten blev häpen och frågade om de inte tyckte om det och dottern svarade att de gillar inte människor de inte känner och att det kan vara bra att fråga först då gick tanten bananas och tyckte att vi hade de mest ouppfostade hundar man kunde tänka sig. Jag tycker nog att det var tanten som var ouppfostrad 😂

Nu har vi varit hemma några dagar och tvättat, städat och byggt staket och typ förgåtts i värmen. Jag brukar ju må bättre av värmen men det här har nog blivit lite för mycket av det goda för kroppen är helt kaputt. Finns liksom ingen energi eller kraft och benen känns som om jag har typ blystövlar på mig.

Men men man ska inte klaga, då är det mycket tuffare för hundarna i värmen. Det är därför vi skyndade på att bygga staket på framsidan så att de kan få lite skugga.

Jag har inte orkat att läsa några bloggar på flera veckor eftersom hjärnan typ rymde av allt oljud, förutom att vi knappt hade något internet, men jag ska försöka läsa ikapp så fort jag hittat hjärnan igen.








Ljud från alla håll.

Jag försöker sitta i skuggan på framsidan och läsa lite i skuggan. På baksidan är det på tok för varmt för hundarna mitt på dagen så det går inte ens att vara under paviljongen.

Den ena grannen skrapar sin båt och det låter som ett evigt långt gnissel, en annan granne hamrar i lekstugan *dunk dunk, dunk dunk och den tredje grannens hundar är nog ensamma hemma för de ylar och skäller ikapp 😜

Jag får nog lägga ner att försöka läsa, hjärnan går redan på högvarv av alla ljud. Jag får väl helt enkelt bara träna på att sitta och se snygg ut 😂
Besökstoppen