Öronproppar i näsan.

Maken har länge sagt att jag har en blodhunds doftsinne och det är sällan något positivt.


Vare sig folk luktar svett eller parfym så blir det gärna för mycket av det "goda". 

Och nu har jag upptäckt något annat som näsan hänger upp sig på.

Maken tar fram det kött han vill ha till middag så att det får tina och igår när jag kom upp i köket så tyckte jag att det luktade som när vi tar fram en klöv för att Bella ska spåra, som en blandning mellan dött djur och sopor 🤢

Maken måste ju få äta kött även om jag inte klarar doften längre och det behöver ju tina innan det tillagas om han inte ska gnaga på råa köttben som Bella 😂

Makens lösning på problemet är att jag stoppar öronproppar i näsan. Vilken syn. Tänk om jag öppnar dörren med två gula proppar i näsan när något bud ringer på dörren 😁


Inte tid?

Nu har väl de flestas sommarsemestrar tagit slut och skolor börjat och då ser man hur facebookflödet fylls av människor som är desperata efter snabba dunderkurer för att bli av med förkylningar som de inte har tid med.


Jag har full förståelse för att man vill hitta lindring för att det är jobbigt när halsen gör så ont att man knappt kan svälja sin saliv men att inte ha tid till att bli förkyld?

Då har jag nästan lust att skriva: sorry "Bettan" men det funkar inte riktigt så att bara de som har tid blir Sjuka. Då hade man ju kunnat ha sin kalender knökad av uppdrag och aktiviteter som en garanti för att slippa hemska sjukdomar som cancer, ALS eller parkinsson.

Men nu finns det inte precis någon genväg till att hålla sig frisk livet igenom. Visst har man större chans att hålla sig någorlunda frisk om man äter hälsosamt, tränar på en lagom nivå och tar hand om både kropp och själ men det är inte riktigt så enkelt.

Visst kan det vara oerhört frustrerande att bli snorförkyld när man har något viktigt att göra på jobbet, lite som när man får en gigantisk finne som lyser rött mitt på näsan när man ska på dejt med den där snyggingen ;-)

Men livet går faktiskt inte under av vare sig förkylningar (förutom av vissa manliga då kanske ;-)) eller av självlysande finnar.

Och konstigt nog är det sällan förkylningar, finnar eller missade möten vi funderar på när livet är på upphällningen.

Jag var tidigare bortskämd med att ha väldigt få sjukdagar från mina arbetsplatser men det tog jag igen med råge när jag blev sjukpensionär istället :-p

Kanske borde vi sluta jaga efter massa saker i livet. Vi jagar efter att vara oumbärliga på jobbet, vi jagar efter den perfekta fasaden där vi kan visa upp välstädade och stylade hem som doftar av hembakat samtidigt som vi jagar efter det "bästa" träningspasset.

Vi jagar så mycket efter något som ska ge oss något vi nog inte ens vet vad det är. Lycka? Rikedom? Hälsa? Bekräftelse? Och medan vi jagar så glömmer vi att livet är här just nu. Det är inget som väntar på att vi ska jaga färdigt.


Sluta aldrig drömma.

Idag var jag och skrev ett prov för att bli certifierad healer. Det har inte varit helt lätt att plugga med en hjärna som många gånger har svårt med koncentrationen men jag delade upp pluggandet i små portioner av läsande med långa pauser.


Maken har hjälpt till genom att förhöra mig och jag har antecknat massvis för att hjälpa hjärnan att få in informationen på olika sätt. Och jag lyckades :-)

Jag får nypa mig i armen när jag tänker på vad som hänt de sista två åren. Jag har gått från i stort sett säng/soffliggande i alla fall 20-22 timmar per dygn och beroende av rullstol för att ta mig ut och helt utan framtidstro och hopp till att faktiskt kunna gå promenader på någon timme, bara någon timmes liggvila per dag och faktiskt kunna jobba några timmar per vecka.

Så även om det känns nattsvart och hopplöst så kan underverk ske när man minst anar det.

Ikväll ska jag heja på grabbarna när de springer midnattsloppet och vem vet om några år kanske jag också kan lufsa runt i motionsspåren ;-)


Besökstoppen