Äntligen fick jag tummen ur
Äntligen fick jag tummen ur och för att beställa tid till vårdcentralen. I gårkväll gick jag in på Mina vårdkontakter och skrev att jag önskade ett återbesök på grund av armen som inte blir bra. Passade även på att skriva att jag nu även har några leder på fingrarna som svullnat upp och värker så att jag vaknar på nätterna. Tycker det är enklare att skriva till dem än att försöka komma fram på telefon prick klockan åtta på morgonen.
Så idag ringer distriktssköterskan strax efter åtta på morgonen, det får ju bli en akuttid och då ringer man den här tiden talade hon om för mig. Inte lätt att hitta ord eller veta vad man ska svara på något sådant när man är helt yrvaken. Jag hade ju absolut inte förväntat mig en akuttid, har jag haft ont i cirka en månad kan jag väl vänta några dagar till men jag fick en tid idag i alla fall.
Sonen var snäll och körde mig dit. Är ju lite för långt att köra elscootern och det är ju jobbigt att köra bil i vanliga fall och inte blir det bättre av att ha en arm som inte fungerar ordentligt.
Träffade min vanliga läkare på vårdcentralen, som känner mig, som direkt började känna och klämma på lederna och sedan konstaterade att det får bli en remiss till reumatologen. Jag fick lämna lite blodprov och urinprov på vägen annars var det inte mycket att göra idag eftersom inga värktabletter verkar hjälpa. Så nu är det väl bara att hoppas på att reumatologen tar emot mig.
Tycker faktiskt lite synd om läkarna på vårdcentralerna, de ska kunna mycket om väldigt många sjukdomar och när de sedan behöver hjälp av specialisterna får de ofta nobben. Min läkare har skickat flera olika remisser för mig till bland annat endokrina på Sahlgrenska men fått tillbaka remissen med svar att de inte tar emot mig för att det är för otydliga symptom. Neurologen tar inte emot mig eftersom de anser att ME inte är en neurologisk sjukdom fast Socialstyrelsen och WHO säger att den är det. Och så står läkaren på vårdcentralen där med sin sjuka patient som läkaren inte får någon hjälp med igen.