Det syns ju inte utanpå hur trött hjärnan kan bli.

- Du vet de där som kom till mig på jobbet någon gång varje år, inte advokater men.....
 
- Revisorer?
 
- Ja, precis.
 
Sådär låter samtalen ganska ofta hemma hos oss när mina ord flugit sin kos. Det går ju an att försöka prata när man ändå lyckas förklara någorlunda vad man menar och det är ju en himla tur att familjen är bra på att förstå mina omskrivningar.
 
Men så finns ju alla de gånger jag bara ger upp. Jag kan inte komma på något sätt att förklara vad jag menar och tyvärr är inte familjen tankeläsare :-P
 
De gångerna blir jag ledsen för att min hjärna inte längre vill fungera som den borde när man är 46 år. Nu är det ju inte bara orden som försvinner från hjärnan utan även andra saker som att man helt plötsligt glömmer hur något man använt huntratals gånger fungerar.
 
Som idag när jag satt i bilen efter att ha handlat lite hundgrejer så sitter jag och trycker och trycker på knappen till stereon. Men varför startar inte bilen? Jag var nästan redo att ringa maken och säga att bilen slutat fungera när jag kom på att startknappen faktiskt sitter en sådär tio centimeter högre upp än knappen till stereon.
 
När jag sedan kommer hem så försöker jag låsa bilen med larmtaggen till huset. Det gick inte heller särskilt bra. Ungefär lika bra som det gick att låsa upp ytterdörren med bilnyckeln. Jag tryckte och tryckte på lås upp knappen men ytterdörren förblev låst till jag använde rätt nyckel.
 
Visst lockar mina knäppa meningar, förvrängda ord och andra knasigheter till många skratt och självklart måste man få skratta åt mina klantigheter men innerst inne finns en stor sorg över att hjärnan inte längre vill samarbeta som den borde.
 
Jag vill ju kunna läsa vilken bok jag vill och inte bara de som är lättlästa, jag vill kunna följa enkla stickbeskrivningar, förstå en manual och kunna prata så att folk begriper vad jag menar. 
 
Det svåra är ju att det inte syns utanpå hur trött hjärnan kan bli.  Först så kan jag sitta och prata helt normalt med folk för att en liten stund senare inte kunna få fram orden i rätt ordning. Vad ska folk som inte känner en tro? Och varför kan inte läkare ta hjärntröttheten på allvar?

Hur kan man få träningsvärk av att beskära äppleträd?

Solen skiner och termometern i köket visar 41 grader. Inte för jag riktigt förstår var termometern hittat den temperaturen men det är i alla fall runt 20 grader ute i solen och min hjärna skriker: Du måste ut och jobba i det fina vädret. Varför skriker aldrig hjärnan att jag bara ska sätta mig och njuta av en bra bok och en kopp te?
 
Självklart så lyder jag min hjärna så jag plockar fram den lilla stegen och sekatören och börjar beskära äppleträdet. Marken runt trädet är ojämn, mina ben skakar som kastanjetter, armarna gillar inte att lyftas över axelhöjd och jag blir yr varje gång jag tittar uppåt men det går ändå förvånansvärt bra. Jag trillar inte en enda gång och jag har inte missar allt för många grenar :-P
 
Jag borde ju visseligen stoppat redan när svetten började rinna efter att jag lyft fram stegen men att bara bära en stege fram och tillbaka känns ju extra onödigt så därför fortsätter jag på ren och skär vilja. Sonen som sitter hemma och studerar kommer ut precis när jag fyllt skottkärran med alla grenar.
 
Han harklar sig och säger: du har inte möjligen tänkt på att be om hjälp???? Jag lovar att han kommer att bli en alldeles utmärkt pappa, han har redan den där bestämda pappablicken och jag känner mig lite som en olydig treåring. Men han är ju faktiskt inte hemma för att serva sin mamma, han har skolarbete som måste göras. Det finns ju en anledning till att de inte har skola fem dagar i veckan och den är inte att serva mamma. Men han får i alla fall gå bort med skottkärran till platsen där vi får slänga trädgårdsavfall.
 
Sedan vilar jag resten av dagen och när maken kommer hem så känner jag själv att jag kört alldeles totalt slut på mig själv. Jag orkar knappt prata och de där jäkla utmattningstårarna bränner bakom ögonlocken.  När vi senare på kvällen äter middag så känner jag att jag börar få en rätt rejäl träningsvärk i baklåren. Hur i all sin dar kan man få träningsvärk i baklåren av att beskära äppleträd? Sonen kommer på att det antagligen beror på att jag klättrat upp och ner på stegen. Långt borta är de dagar då jag kunde springa upp för tre trappor till kontoret på lätta fötter, utan att få feber eller träningsvärk.
 
Och som vanligt när jag kört helt slut på mig själv så uteblir sömnen. Tänk om kroppen kunde förstå att man behöver sin sömn som bäst när man är som mest utmattad. När jag legat uppe i soffan och kollat på teve i någon timme kommer maken upp. Han vill att jag går och lägger mig i sängen och så lägger han sig i soffan istället. Jag försöker att säga emot, varför ska han ligga på soffan för att jag varit dum mot min kropp idag men jag vet när jag ska ge upp, så jag går in och lägger mig i sängen och fortsätter att titta på teve. Vad har jag gjort för att förtjäna en så omtänksam och kärleksfull familj?
 
 

ME-vänligt städtips :-)

Vi har lite gamla och sliltna diskhoar hemma i vårt kök så det blir snabbt fula bruna fläckar i dem som man får gnida som en liten galning för att få bort och det var ju länge sedan som mina armar hade styrka och uthållighet nog att syssla med sådant och i ärlighetens namn så ser grabbarna här hemma inte riktigt samma saker som jag ;-)
 
Tidigare har jag stått med allsköns starka rengöringsmedel och disksvamp och gnidit till svetten rinner. Nåja det krävs väl inte allt för mycket för att svetten ska rinna men likväl är det för mycket för den här klena kroppen men så läste eller kanske jag hörde att man kunde ta vanish i sina hoar för att få dem rena.
 
Så nu har jag testat både med vanish och vanligt tvättmedel (för kläder) och jag tycker att det fungerar lika bra. Man bara tar och täcker botten på hoarna med varmt vatten och blandar ut vanish eller tvättmedel och låter det stå någon halvtimme. I mitt fall till vattnet runnit ut eftersom hoarna inte håller tätt :-P
 
Och sedan är det bara att torka av med disktrasan och hoarna är skinande rena. Tänkte att detta nog var det mest ME-vänliga städtips jag provat så då måste jag ju dela med mig :-)
 
Jag borde ju såklart ha tagit en förebild också men det glömde jag så ni får bara se slutresultatet.
 
 
Besökstoppen