bakis efter aktivitet
Jag visste att det inte var så smart att anmäla mig till seminariet när jag redan anmält mig till en kurs fredag till söndag men jag ansåg att det var ett viktigt seminarie att gå på så jag offrade mig själv där. Ett helt medvetet val.
Så var jag då på kurs i medial coachingterapi fredag till söndag men det var ingen övernattning.
Som vanligt så kom frågan upp vad man jobbar med och jag kan bara inte ljuga. En bra egenskap förvisso men ibland hade det varit skönt att i alla fall kunna dra en liten nödvals 😂 Så jag sade att jag var sjukpensionär och då kommer nästa fråga: varför?
Men nu var det jag som blev förvånad då personen i fråga hade en väninna med ME så hon var mer nyfiken på vad jag gjort för att bli bättre. Nu är jag noga med att påpeka att jag inte vet vad av allt jag testat som gjort mig bättre (även om jag har min tro) då jag inte vill att någon ska få dumpat i knät att de minsann träffat någon som blivit mycket bättre av bla bla bla. För det som varit rätt väg för mig behöver inte vara rätt för någon annan.
På söndagen, på kursen, råkade jag utsätta mig för fisk. Inte mitt smartaste drag men i alla fall så kände jag hur jag svullnader i halsen, det började göra ont i lungorna och jag blev yr och jag skäms ju så för att jag är så klen och vill liksom bara försvinna häck, väck våt fläck och vill inte att någon ska se när jag behöver ta medicinerna och jag lyckades väl inte vara helt diskret. Är svårt att vara det när man håller på att svimma och skakar av adrenalinet som flödar till. Usch så pinsamt.
När jag är på kurs vill jag leka frisk för hela slanten. Glömma sjukdomar och allergier och absolut inte ha någon uppmärksamhet kring dem 😜
Nu får jag stå mitt kast för att jag var på seninarie och kurs och är mer än lovligt ME-bakis men man kan inte både ha kakan och äta upp den så det är helt okej. Jag har valt helt själv. Däremot blev det hemskt pinsamt igår när jag pratade med en granne och både sluddrade och tappade ord. Han måste ju ha trott att jag var full. Det var annars länge sedan tungan domnade bort. Tappar ord gör jag ju titt som tätt.
Jag känner mig trots allt ändå väldigt tacksam över att kunna gå på kurs över huvudtaget och vill poängtera att precis som med andra kroniska sjukdomar som exempelvis MS eller reumatism så kan man vara väldigt olika drabbade och det kan variera över tid så behöver ingen bli upprörd och skriva massa hotfulla och elaka kommentarer om att jag fördärvar för alla som är sjuka i ME och framförallt inte köra ner i halsen på någon annan som är sjuk vad jag kunnat göra.