bakis efter aktivitet

I torsdags var jag på seminarie om vad man kan göra själv om ens hund eller katt råkar ut för något olycksfall. Vi pratade förgiftningar, huggormsbett, hundbett, kräkningar av olka slag, kennelhosta mm. Det var riktigt intressant och lärorikt.

Jag visste att det inte var så smart att anmäla mig till seminariet när jag redan anmält mig till en kurs fredag till söndag men jag ansåg att det var ett viktigt seminarie att gå på så jag offrade mig själv där. Ett helt medvetet val.

Så var jag då på kurs i medial coachingterapi fredag till söndag men det var ingen övernattning.

Som vanligt så kom frågan upp vad man jobbar med och jag kan bara inte ljuga. En bra egenskap förvisso men ibland hade det varit skönt att i alla fall kunna dra en liten nödvals 😂 Så jag sade att jag var sjukpensionär och då kommer nästa fråga: varför?

Men nu var det jag som blev förvånad då personen i fråga hade en väninna med ME så hon var mer nyfiken på vad jag gjort för att bli bättre. Nu är jag noga med att påpeka att jag inte vet vad av allt jag testat som gjort mig bättre (även om jag har min tro) då jag inte vill att någon ska få dumpat i knät att de minsann träffat någon som blivit mycket bättre av bla bla bla. För det som varit rätt väg för mig behöver inte vara rätt för någon annan.

På söndagen, på kursen, råkade jag utsätta mig för fisk. Inte mitt smartaste drag men i alla fall så kände jag hur jag svullnader i halsen, det började göra ont i lungorna och jag blev yr och jag skäms ju så för att jag är så klen och vill liksom bara försvinna häck, väck våt fläck och vill inte att någon ska se när jag behöver ta medicinerna och jag lyckades väl inte vara helt diskret. Är svårt att vara det när man håller på att svimma och skakar av adrenalinet som flödar till. Usch så pinsamt.

När jag är på kurs vill jag leka frisk för hela slanten. Glömma sjukdomar och allergier och absolut inte ha någon uppmärksamhet kring dem 😜

Nu får jag stå mitt kast för att jag var på seninarie och kurs och är mer än lovligt ME-bakis men man kan inte både ha kakan och äta upp den så det är helt okej. Jag har valt helt själv. Däremot blev det hemskt pinsamt igår när jag pratade med en granne och både sluddrade och tappade ord. Han måste ju ha trott att jag var full. Det var annars länge sedan tungan domnade bort. Tappar ord gör jag ju titt som tätt.

Jag känner mig trots allt ändå väldigt tacksam över att kunna gå på kurs över huvudtaget och vill poängtera att precis som med andra kroniska sjukdomar som exempelvis MS eller reumatism så kan man vara väldigt olika drabbade och det kan variera över tid så behöver ingen bli upprörd och skriva massa hotfulla och elaka kommentarer om att jag fördärvar för alla som är sjuka i ME och framförallt inte köra ner i halsen på någon annan som är sjuk vad jag kunnat göra.

massage

Jag kom iväg på min massage, i tid dessutom 😊 När jag kör in på uppfarten till massörens hus så ser jag en älg några meter från huset. Vilken tur att jag var lite tidig, nu kan jag ju sitta och vänta i bilen till älgen behagar gå någon annan stans. Efter ett tag flyttar den sig några meter längre bort så då vågar jag mig ut. Känner mig oerhört modig 😂

Efter massagen får jag lite feedback från massören som också är medial och hon ser att jag är medial vilket kanske inte är så konstigt, hon ser att min aura ändrat färg sedan jag var hos henne senast men framför allt beskriver hon hur jag pushar mig till jag kraschar och håller på så i en ond spriral och jag måste bli bättre på att ge mig tid för återhämtning och fylla på mina batterier. Även om jag vet om det så känns det lite extra när någon annan ser vad man gör fel.

Annars har jag ju blivit mycket starkare sedan sist så då är det ju viktigt att jag inte kör över mig själv regelbundet 😜

Massagen jag får kallas raindrop och är väldigt mjuk massage på rygg och nacke med olika eteriska oljor och någon lättare variant av zonterapi under fötterna. Dessutom så ger hon healing samtidigt. 

Detta har i alla fall hittills varit den enda massage jag klarat utan att krascha 😊

Behöver rutiner utan överraskningar.

Idag ska jag till min massör som jag brukar tycka är lite jobbigt att köra till. Dels är det en bit att köra och så brukar jag aldrig vara i de trakterna annars så jag hittar inte så himla bra och GPSer har ju en viss förmåga att lura in en på små skogsvägar som man inte kan vända på.

Och så skriver hon idag på sin facebooksida om vägarbeten och avstängda vägar runt henne. Snacka om stresspåslag 🤔

Så kommer jag att hitta? När behöver jag åka hemifrån för att komma i tid och när behöver jag ut och kissa hundarna så att de är hyfsat nykissade?

Ni fattar, jag har världens problem här nu 😂 Men vad tusan är det som hänt i kroppen när man inte klarar minsta lilla överraskning utan att få hjärtklappning och hjärnkollaps?

Jag önskar jag var lite mer som maken som bara: det ordnar sig.

Det brukar det faktiskt göra men innan dess har min kropp typ sprungit flera maraton och hjärnan gått bananas och så slutar jag som en urvriden trasa.
Besökstoppen