Vilken tur

Att sitta i en bil i nästan sju timmar med en ME-kropp är inget jag rekommenderar. Fy bubblan vad mina knän gjorde ont i går kväll. Jag brukar få ont i knäna om de inte har stöd hela tiden och om jag sitter upp som i bilen svullnar dessutom ben och fötter som grillade marshmallows.
 
Vilken tur att maken sade till mig att sätta på mig stödkragen innan vi satte oss i bilen, annars hade jag haft sjukt ont även i nacken men nu klarade den sig utan en gnutta värk. Tur jag har min lilla gubbe som tänker åt mig och kommer på bra lösningar.
 
Igår när vi kom fram till stugan tog jag nästan direkt en stark värktablett i hopp om att värken i knäna skulle släppa lite men icke sade nicke så jag fick ta en till senare på kvällen så att jag skulle kunna sova. Hur jag nu kunde tro att jag skulle sova efter en dag i sittande ställning i bilen.
 
Det jobbiga med min värkmedicin är att den inte går att ta ihop med min andra medicin ldn som jag brukar ta innan läggdags. Ldn betyder Low Dose Naltrexone, Naltrexone är egentligen avsedd för personer som missbrukar heroin eller opiater men man har kommit på att medicinen i låga doser hjälper personer med autoimmuna sjukdomar och sjukdomar där immunförsvaret inte fungerar som det ska.
 
Ldn har för mig gjort att jag inte har riktigt så starka influensasymptom och inte ont i halsen så ofta som tidigare. Innan jag började med ldn hade jag influensasymptom och halsont varje dag, nu har jag det "bara" när jag överanstränger mig.
 
Eftersom ldn egentligen är framtaget för att hjälpa missbrukare genom att ta bort effekten av drogen så är det inte lämligt att ta den ihop med mina värktabletter som är ett morfinliknande smärtstillande ämne. I bästa fall försvinner bara effekten av värktabletten och i värsta fall kan jag få obehagliga biverkningar som abstinensbesvär så det är viktigt att jag kommer ihåg när jag tog senaste värktabletten innan jag stoppar i mig ldn.
 
Idag har jag ont i halsen och influensasymptom men vet inte om det beror på att jag inte tig min ldn-tablett igår eller på att det helt enkelt blev för tufft att sitta upp i bilen så länge. Nu tänker jag i alla fall ta en väldigt lugn och avkopplande dag i soffan och njuta av lugnet medan de andra är ute och leker i snön. Nä, jag är inte alls avundsjuk på att de får glida fram på sina skidor och känna den friska vinden på sina kinder.

straffas som den värsta brottsling

Ibland går jag medvetet över min gräns för vad jag orkar, idag har varit en sådan dag men jag kände att jag inte hade något val egentligen.
 
Om ett par dagar ska vi åka bort och åka skidor några dagar, eller jag ska inte åka så mycket precis. Får se om jag ens tar mig utanför stugan men ska man bara ligga och skräpa kan man lika gärna göra det någon annan stans och få lite miljöombyte.
 
Så idag tog jag ungdomarna med mig och handlade lite mat som vi ska ha med oss. Behövde varken köra bilen eller bära några grejer men det suger ändå energi.
 
När jag kom hem packade jag de kläder jag ska ha med mig och tog fram lite annat smått och gott. Energin tog helt slut så allt som jag tog fram stod kvar till mannen att packa ner i väskor när han kom hem.
 
Hade mannen varit pigg och alert och inte så utarbetad så  hade han lätt kunnat handla själv idag efter jobbet men han kommer ändå att få dra det största lastet när det gäller packningen och stuva in i bilen innan vi åker iväg så därför kände jag att det är bättre om jag handlar.
 
Nu undrar jag om det var så himla klokt. Jag är helt slut, helt bryta-ihop-trött, och ser inte alls fram emot att åka iväg. Tänk om man kunde få en hel natts sömn nu som hjälper till att samla ihop kroppen till ett någorlunda fungerande skick. Det är nog att önska för mycket.
 
Och vi som ska bort på middag i morgon igen. ME är verkligen inte en sjukdom för de som vill umgås och vara sociala eller hitta på roliga saker. Hur man än planerar och vilar så straffas man som den värsta brottsling. 

God fortsättning

Tänk att den här kroppen alltid ska svara med vakennätter så fort jag gjort mer än den anser att jag klarar av. Gränsen verkar gå vid att lämna soffan mer än för att äta, sitta upp längre än de stunder jag äter för att inte tala om om jag försöker umgås och vara social.
 
Vi hade en jättelugn och mysig julafton där det mesta var förberett innan men ändå, inte mer än max två timmars sömn fördelat på hela natten. Man blir ju inte piggare av för lite sömn heller precis, så gårdagen kändes som dagen efter en rejäl fylla plus värsta influensan. Jag mådde illa och var helt slut. Lämnade inte mitt soffhörn för mycket mer än att äta lite rester.
 
Trodde nog att denna nattens sömn skulle bli ordentlig men icke sade nicke. En natt med vakna, sova, vakna, sova om vartannat hela tiden. Jag vill sova en hel natt och vakna utsövd någon endaste en liten gång.
 
Idag känner jag mig fortfarande rätt överkörd, duschen tog nog mina sista krafter och jag fryser och svettas om vartannat. Vi som ska till mamma för att äta gott och umgås. Mår i alla fall inte illa idag, man får vara glad för det lilla ;)
 
God fortsättning på er.
 
 
Besökstoppen