Lindrigt sjuka har inte på akuten att göra

Läser jag på debattsidan i GP idag. Det är en läkare som jag har för mig själv jobbar på akuten som skriver artikeln. Kommer ju inte ihåg vad jag läst.

Jag håller med om att lindrigt sjuka inte har på akuten att göra och att primärvården är överbelastad.

Han tycker inte att den enskilde individen ska klandras men kanske bör individen ha lite mer tålamod än att åka till akuten med sina hudutslag.

Slutligen så skriver han att politiker måste sluta utfärda orealistiska vårdgarantier och allmänheten acceptera att omedelbar vård inte alltid kan erbjudas.

Jag tycker att det är att göra det lite för enkelt för sig att bara skylla på politiker och allmänheten.

Visst har politiker mycket med detta problem att göra och visst borde allmänheten ha lite större tålamod men om vårdcentralen faktiskt tog hand om sina patienter och inte bara sade återkom om besvären inte går över på en månad eller som en vc jag var listad på förut som alltid hänvisade till primärvårdsakuten så fort man ringde för något som inte kunde vänta en månad.

Nu är inte primärvårdsakuten och akuten läkaren skriver om samma sak men jag kan tänka mig att många väljer det de har närmast till eller känner till.

Själv hade jag uppskattat om jag fått komma till min vc när jag hade lunginflammation istället för att sitta på primärvårdsakuten i flera timmar med hög feber och hosta lungorna ur mig.

Själv har jag aldrig riktigt förstått vem som är välkommen till primärvården. Det är helt klart inte vi kroniskt sjuka som bara kostar pengar och är utom hopp om bättring.

Men tydligen inte arbetsföra människor heller som antagligen vill ha vård så fort som möjligt för att kunna jobba igen och inte sätta sina kollegor på pottkanten.

Ibland undrar jag varför läkare ens jobbar på vårdcentralen eftersom de inte verkar gilla att arbeta med människor eller i alla fall inte sjuka människor.

Många läkares inställning verkar vara att sjuka bara försöker smita ifrån sitt arbete och få sjukskrivning men ledsen att göra alla er cyniska läkare besvikna de flesta som kommer till vårdcentralen vill faktiskt ha hjälp att bli friska eller i alla fall må bättre.

Här är länken till debattartikeln.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/lindrigt-sjuka-har-inte-p%C3%A5-akuten-att-g%C3%B6ra-1.3740875

Jag behöver fler dagar på en vecka.

Jag vet inte vem som blev tröttast av hundkursen, jag eller Bella men kul var det :-)

Nu är det bara fyra måndagar kvar. Själva kursen i sig är inte särskilt jobbig men att koncentrera sig i två timmar är överkurs för min hjärna.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, om jag ens tänkte, när jag planerade att ha hundkurs fem måndagar samtidigt som jag går min mediala kurs på onsdagar :-p

Så lägger vi till att maken spelar fotboll på tisdagar och veckohandlar på torsdagar och så har man ju lite annat som behöver fixas som tvätt och mat.

Dessutom måste jag ta mig iväg för att fixa foto till körkortet som måste förnyas, och så skulle jag vilja åka och köpa lite ljung att plantera framför huset.

Och jag får ju inte glömma läxan vi fick på hundkursen. Vi ska träna på att hitta lukten av eukalyptus och markera genom att stanna med nosen vid föremålet.

Men nu vila innan lunchpromenad och inslagning av present till dottern som fyller år på torsdag och ska ha "kalas" på lördag :-)

Och ja just det, hade ju varit trevligt om man orkade ta en dusch någon gång också :-p

Slarvfia

Jag var nere till djuraffären en snabbis förut och när jag står i kassan och ska ta fram mitt betalkort så finns det inte där.

Jag drabbades för en kort stund av panik. Var kan jag ha glömt eller tappat kortet? Men så lugnar sig min hjärna lite. Det är ganska liten risk att tappa eller glömma ett betalkort när man nästan aldrig handlar i fysiska butiker. Någon fördel ska man väl ha av att inte orka springa i affärer ;-)

Föresten hade jag inte mitt kort framme i fredags när jag beställde en grej på nätet? Lade jag inte kortet i fickan på tröjan för att inte slarva bort det?

Var hamnade den tröjan? I tvätten? Tänk om jag tvättat mitt betalkort? Får nästan lite panik igen.

Som tur var hade jag en hundring i plånboken och kunde betala så jag slapp åka hem tomhänt.

Väl hemma börjar jag rota i tvättkorgarna men ingen tröja med något kort i. Hade ju underlättat om jag kom ihåg vilken tröja jag hade på mig :-p

Så kommer jag på att jag nog hängde tillbaka tröjan i garderoben eftersom jag haft den så kort stund på mig. Och tänk där låg mitt betalkort.

Puh, nu kan jag andas igen. Nu vila så jag orkar gå på hundkurs ikväll.

Besökstoppen