överkörd men tacksam

I helgen var jag på kurs i medial coachingterapi. Jag är såklart rätt överkörd idag men jag är ändå så oerhört tacksam att jag orkar gå någon kurs lite då och då.

Och för mig har den här helgen varit väldigt utvecklande och jag har dessutom lärt känna flera nya helt underbara människor.

Redan i lördags kom migränen smygande, vilket verkar vara det starkaste symptomet när jag gått över min energigräns, nu för tiden. Kanske är det för att det är oerhört svårt att nonchalera migrän, i alla fall mer än halsont och feber 😜

Igår försökte jag hålla tillbaka migränen med Pepsi max, migräntabletter och glutenfri kexchoklad men det gick inget vidare. Det som förvånade mig var att jag trots allt lyckades jobba med både intuition och andevärlden trots att det kändes som att huvudet skulle sprängas i bitar och ögonen flyga ur sina hålor. 

Idag tror jag att huvudet tycker att jag ska vara oerhört stilla, ja resten av kroppen också men ändå är det första som kommer upp i huvudet att jag ska ta fram trimmern och klippa lite tassar på hundarna men jag tog mitt förstånd till fånga 😉

Det får bli en väldigt lugn dag där jag bearbetar det vi gjort i helgen medan kroppen får återhämta sig.


överkörd men tacksam

I helgen var jag på kurs i medial coachingterapi. Jag är såklart rätt överkörd idag men jag är ändå så oerhört tacksam att jag orkar gå någon kurs lite då och då.

Och för mig har den här helgen varit väldigt utvecklande och jag har dessutom lärt känna flera nya helt underbara människor.

Redan i lördags kom migränen smygande, vilket verkar vara det starkaste symptomet när jag gått över min energigräns, nu för tiden. Kanske är det för att det är oerhört svårt att nonchalera migrän, i alla fall mer än halsont och feber 😜

Igår försökte jag hålla tillbaka migränen med Pepsi max, migräntabletter och glutenfri kexchoklad men det gick inget vidare. Det som förvånade mig var att jag trots allt lyckades jobba med både intuition och andevärlden trots att det kändes som att huvudet skulle sprängas i bitar och ögonen flyga ur sina hålor. 

Idag tror jag att huvudet tycker att jag ska vara oerhört stilla, ja resten av kroppen också men ändå är det första som kommer upp i huvudet att jag ska ta fram trimmern och klippa lite tassar på hundarna men jag tog mitt förstånd till fånga 😉

Det får bli en väldigt lugn dag där jag bearbetar det vi gjort i helgen medan kroppen får återhämta sig.


onödigt slit

Jag står i köket och fixar frulle till hundarna och maken befinner sig i sovrummet. Jag får för mig att kika in och ser att han sliter av alla sängkläder. De jag bytte i tisdags under många stänk och stön.

Jag: vad gör du? Jag bytte sängkläderna i veckan ju. 

Maken: hur skulle jag veta?

Jag: jag trodde att du läste min blogg och kanske såg att det var helt andra sängkläder än när du åkte till Stockholm.

Maken: ja men nu får vi ju rent igen 😊

Efter en natt med näst intill obefintlig sömn såg jag inte alls det roliga i det hela. Jag såg bara mitt onödiga slit som slet hårt på kroppen.

Men egentligen är det en rätt löjlig sak att hänga upp sig på. Jag borde istället vara tacksam att han tyckte att det var dags att byta sängkläder utan att jag behövde be om det. Och han är ju man så kanske inte konstigt att han inte lade märke till att det var randiga påslakan, nogrannt ditbäddade av svettig fru 😂, istället för de med gröna mojar som var innan.






Besökstoppen