Upp i ottan.

Idag ringde väckarklockan 6.30 för att jag hade en tid till farbror gynekologen. Hur i all sin dar kunde jag tacka ja till en tid redan klockan 9.00?


Som vanligt när jag har en tid att passa så sover jag som en kratta hela natten. Uppenbarligen livrädd att inte vakna av klockan, vilket aldrig hänt.

Så när klockan ringer känner jag mig inte bara överkörd av en ångvält som i vanliga fall. Nu är det nog snarare en hel kolonn av ångvältar som varit i farten.

När jag själv fått på mig kläder och i mig frukost börjar mission få upp morgontrött hund. Jag drar upp rullgardiner, börjar bädda sängen hon ligger i men hon suckar bara.

Vad tusan ska jag göra? Hon behöver ju ut och kissa innan jag åker men så kommer jag på det. Jag häller upp hennes frukost och skramlar med matskålen. Ja men se på tusan, nu kunde liten fröken lämna mattes varma säng 😊

Besöket hos farbror gynekolog gick alldeles utmärkt. Det var bara en rutinkontroll. Han såg dock att jag hade en stor cysta på höger äggstock. Inget farligt och den kommer att försvinna av sig själv men det förklarar att jag behövt springa och kissa oftare och att mensvärken varit värre.

Apropå mensvärk som jag trodde skulle bli lindrigare när man blev gammal tant (som jag) så sade han att det är precis tvärtom. Den blir värre och värre till den till slut försvinner när mensen upphör. Och inte såg han några tecken på att den var på väg att upphöra heller.

Jag skulle inte alls bli ledsen om den slutade komma. Känns inte alls som något jag kommer att sakna 😉

Eftersom jag upplever att mitt pms-humör blivit sämre/värre senare tid tyckte han att jag skulle prova något gulkroppshormon. Jag får läsa på om det innan jag provar, jag har alltid varit väldigt känslig för hormoner så det är nog bra att vara påläst först men det skulle onekligen vara skönt att slippa känna sig som en deprimerad tonåring en gång i månaden 😜

Besökstoppen