Letar kontaktvägar

Nu har jag suttit i över en timme och letat efter någon mejladress till min vårdcentral för att skriva till dem om det som hände i väntrummet igår men jag hittar inte en enda.

De har lagt upp foton på de som jobbar och jag kan se vem som är verksmahetschef och VD men de vill tydligen inte ha några mejl.

Så till slut fick det bli deras formulär för hur man tycker att de kan förbättra sig. Jag var visserligen tvungen att fylla i alla mina uppgifter som personnummer mm men vad tusan de kan ju snart lista ut vem jag är ändå så jag skrev precis vad jag hörde igår utan att nämna namn och andra personliga saker.

Jag behöver ju inte nödvändigtvis bli lika dålig som personalen på att hantera sekretessbelagda uppgifter :-P

Så då får vi se om jag får något svar eller om de sätter en stor varningslampa på min journal istället.


Uppdatering:
Det tog inte många minuter innan VDn svarade till mig att detta absolut inte var okej och att berörda personer skulle kontaktas omgående och han tackade mig för informationen. Nu fick jag nästan dåligt samvete 😯


Tystnadsplikt?

Idag var jag till min vårdcentral för att förnya mitt recept på Levaxin och få en genomgång av alla mina mediciner eftersom alla sjuksköterskor verkar tycka att jag har en enorm medicinlista 😛


Läkarbesöket tog exakt en minut. Dina värden ser jättebra ut så vi fortsätter på samma dos, du är välkommen tillbaka om två år. Hej då.

Även om det är skönt att det gick smidigt och att hon fullständigt struntade i mina allergi- och astmamediciner så kändes det ändå rätt onödigt att åka dit för detta. Det hade man ju kunnat ta på telefon.

Men i alla fall, när jag satt och väntade på att få komma in till läkaren så hörde jag hur två personal pratade om en patient som avlidit.

Fast jag satt längst bort i väntrummet hörde jag namnet på patienten, ålder, var han dog, hur han dog och vilken verksamhet han ägt tidigare i livet.

Det kändes inte helt okej och nu i efterhand så grämer jag mig för att jag inte gick fram och sade att jag hör allt ni säger.

De har ju en öppen reception helt utan väggar eller skydd så risken är ju rätt stor att andra patienter hör stora delar av deras telefonsamtal också 😯

Trångsynt.

Jag läser ofta i olika grupper på facebook om ME-sjuka som inte får godkänt elscooter som hjälpmedel eftersom "någon" bestämt sig för att man blir lat och passiv om man inte behöver gå själv.


Är de alldeles från vettet eller? Det finns nog inte någon som sätter sig i en klumpig elscooter och blir utstirrad av folk frivilligt. Man riktigt ser hur folk funderar på vad det kan vara för fel på en när man nu ser "normal" ut och kör runt i en elscooter. 

Om man nu mot all förväntan faktiskt får en elscoter godkänd som hjälpmedel så måste den (i VG-regionen) användas minst tre dagar per vecka annars tar de tillbaka den.

Hur uppmuntrar det folk till att gå för egna ben så mycket de orkar? Snacka om att argumentera mot sig själva.

Till mig sade de dessutom att elscootern skulle användas tre gånger i veckan till att uträtta ärenden och då räknades inte hundpromenader.

Och eftersom min närmsta butik ligger tre km hemifrån så räknades inte turer dit heller för dit skulle jag ta färdtjänst, som jag för övrigt inte ens hade.

Men jag borde väl vara ett levande bevis på att man inte blir passiviserad bara för att man får en elscooter till låns.

Jag var ju beroende av elscootern eller rullstol för att komma längre än till brevlådan i flera år eftersom benen inte bar längre men nu är elscootern återlämnad och jag går flera kilometer på en dag.

Jag låste in elscootern i källaren och gömde nyckeln medan jag försiktigt provade att använda mina ben så fort jag kände att jag började må lite bättre. Faktiskt så fort att familjen blev orolig att jag skulle bli sämre igen.

Det är på tiden att de som beslutar om hjälpmedel slutar se sjuka och funktionshindrade som latmaskar. Det är nog få som sliter så hårt varje dag som just sjuka och funktionshindrade just för att deras kroppar inte fungerar som kroppar brukar.


Besökstoppen