Måste vara något fel som är trasigt

Igår tog jag elscootern ner till vårt köpcentrum för att hämta lite medicin på apoteket. Det var första gången jag vågade mig på att ta elscootern hela vägen dit men både vädret och humöret var på topp så jag gav mig iväg glad i hågen på förmiddagen.

Brrr, vad kallt det var att köra de fem kilometrarna, jag frös så jag skakade när jag kom fram och då hade jag ändå tagit på mig en tjocktröja fast termometern visade över 20 grader i solen, annars gick det förvånansvärt bra att köra. Bilisterna stannade snällt och vinkade fram mig vid varenda ett övergångsställ. Jag blev glatt överraskad av vänligheten.

Blev också glatt överraskad när jag körde upp på en trottoar som hade en jättefin ramp upp men när jag kom till trottoarens slut ca en kilometer bort så tog trottoaren tvärt slut med en kant på runt 20 cm. Jaha, vad gör man nu då, tar sats och hoppar ut för stupet, rullar lite försiktigt över kanten eller vänder tillbaka? Det blev ett försök till att smyga över kanten men det kändes som huvudet skulle trilla av på vägen.

Väl framme på apoteket, parkerade faktiskt svarta faran på utsidan, så visade det sig att min läkare missat att förnya mitt recept på migräntabletter. Why!!! Kan ju inte gärna bli arg på apoteket för det, däremot blev jag lite småirriterad över att de inte hade mina injektionsampuller som de lovat att de alltid har hemma. Du kan få dem i morgon eftermiddag så du behöver inte vänta så länge. Nu är det ju inte väntandet som är problem utan att behöva åka fram och tillbaka flera dagar i rad.

Frågade om de inte har som andra apotekskedjor att man kan förbeställa sina mediciner på nätet men självklart arbetar inte dessa så. Men jag kan ju alltid ringa dit och kolla om de har medicinen inne. Orkar ju inte med massa telefonsamtal. Tjejen måste ha sett att jag såg helt uppgiven ut så hon gav mig deras mejladress och sade att jag kan mejla dem ett par dagar i förväg så lovar hon att de ska ha mina mediciner redo nästa gång. Hoppas, hoppas.

När jag kom hem 11/2 timme senare ringde jag vårdcentralen för att be dem se till att läkaren ordnar receptet på migräntabletterna. Hej du har kommit till Närhälsan, alla telefontider är slut för dagen....Jag vill inte ha en telefontid, jag vill ha min medicin!

Pratade in ett meddelande och hoppas att någon läkare kan ordna med ett nytt recept. Hade ju varit käckt om de dessutom hann fixa ett nytt recept innan jag ska hämta ut mina ampuller så jag slipper ta mig till apoteket tre gånger på samma vecka. Fast antagligen ber jag någon i familjen hjälpa mig, får ju finnas gränser för hur ofta jag kan ge mig ut på tur även om jag känner mig oförskämt pigg. Det måste vara något fel som är trasigt, snart kommer käftsmällen och jag slängs in i den mörka grottan igen.

Lika bra att kasta på sig kläderna

Idag börjar jag dagen med att ringa en mindre intelligent människa på ett företag som har hand om försäkringar.  Vi har nämligen haft en tilläggsförsäkring på vårt förra hus där det här företaget kommer och besiktar huset vart fjärde år för att leta efter fuktskador och skadedjur.
 
Nu har vi fått en ny faktura med vår nya adress på men som gäller det gamla huset och en arbetsorder för besiktning av det gamla huset. 
 
Jag ringer dit och säger att det måste blivit något fel och människan säger: du måste ju förstå att man inte kan försäkra ett hus man inte äger. No shit Sherlock, det hade jag inte förstått.
 
Fortsätter pedagogiskt att förklara att jag ringde till dem i höstas och att de trots allt lyckats ändra adress dit de skickar alla brev men tydligen inte lyckats ändra försäkringsobjekt.
 
Människan förstår inte alls vad jag menar och säger men om ni inte äger det huset längre kanske vi inte ska besikta det. Aaaaah, dunkar huvudet i väggen och ber bara människan stryka arbetsordern och makulera fakturan. 
 
Förhoppningsvis klarar hon det i alla fall. Så då var hjärtat kickstartat och adrenalinet pumpar för fullt, lika bra att kasta på sig kläderna och ta elscootern ner till centrum för att hämta ut mediciner när jag ändå är på krigsstigen.
 
Hör ni på radio om en medelålders kvinna på permobil som gått bärsärkagång på ett apotek så är det antagligen jag :O

Bättre sent än aldrig

Känner mig nästan läskigt pigg, kan jag ha blivit frisk över en natt? Kanske inte så troligt mer troligt att det är adrenalinet efter besök hos näringstereputen som talar.
 
Maken är ute och klipper gräset, barnen är och tränar och jag vet att jag borde ta det lugnt, typ kedja fast mig i soffan när jag känner så här.
 
Hittade ingen kedja så jag gick ut och hämtade den stora gröna vattenkannan som rymmer 10 L vatten. Ställer den i diskhon och fyller den till en sådär 75%. Bra tänkt där Nilla, hur ska du nu lyfta den ut från diskhon? Envisheten löser det mesta och jag lyckas på något konstigt vis manövrera ut vattenkannan utan att skvätta ut allt för mycket vatten på vägen.
 
Nu kommer nästa problem, alla planteringar är ju inte precis utanför dörren så då får jag släpa den inte allt för lätta vattenkannan runt på tomten som just nu känns gigantisk men har man påbörjat ett projekt så avslutar man det också. Råkar komma ut med vattenkannan på den sidan av huset som maken är och klipper gräs. Ooops, han ser inte helt nöjd ut. 
 
Ja, ha så känner jag mig som tre år igen då. Stygga Nilla har varit olydig. Inte så att han har fel på något sätt maken utan mer att jag känner mig så himla korkad som låter mig luras in i adrenalinets lockande fällor hela tiden. 
 
Men nu ligger jag i alla fall i soffan, bättre sent än aldrig :/
 
Besökstoppen