Det där med minne...

För någon vecka sedan, tror jag, bestämde jag mig för att testa kreatin igen. Jag hade en påse hemma eftersom jag prövat tidigare och slutat av någon anledning som jag inte minns 😛


Så i lördags när jag än en gång sovit som en kratta kom på den fantastiska idén att göra ett uppehåll med kreatinet för att se om det kunde vara boven i dramat. Och häpp så sov jag helt plötsligt bra igen. Eller bra i mina mått mätt där 4-5 timmar är utmärkt sömn.

Jag hade ju hoppats att kreatinet skulle hjälpa mot mina numera konstanta domningar och mjölksyra i armarna men utan sömn funkar jag inte alls så det är ju ingen idé att fortsätta.

Nu ska jag bara komma ihåg att inte prova kteatin fler gånger 😊

Krasch?

Jag stiger upp och släpper ut Bella i trädgården. Hon hinner göra både nr 1 och 2 medan jag tar på mig jackan och kommer efter. Plockar upp nr 2 och går till soptunnan. Pulsen ökar och världen snurrar.


Tar mig in och går på toa för att sedan fixa frukost till Bella. Men det var väldans vad pulsen rusar. Jag gör ju allt i snigeltakt så ge dig, pulsjäkel.

Fixar min egen frukost medan Bella glufsar i sig sin. Åh så skönt att få sitta ner. Jag försöker läsa tidningen men har svårt att förstå vad jag läser.

Jag sitter i säkert 45 minuter och äter min gröt och ryggen värker för att den inte orkar sitta upprätt men jag orkar inte resa på mig.

Till slut får jag tagit sats för att gå och klä på mig, pulsen ökar igen.  Efter det tuffa morgonjobbet skriker kroppen efter choklad och energi.

Det brukar vara ett säkert bevis på att jag gjort för mycket när kroppen skriker efter sötsaker, pulsen ökar av minsta lilla rörelse och sömnen är som bortblåst.

Jag är faktiskt chockad, det har ju gått så bra ett tag nu så jag är inte riktigt förberedd på att kraschen kan komma. Och varför nu?


Så typiskt.

Idag fick jag för mig att kolla så att recepten från Gottfries fanns som de skulle på webben. Det mesta fanns där men han har nog missat att lägga in sprutor och nålar. 


Alla kan vi glömma skriver hon med ett minne som ett såll ;-) Så jag ringde till kliniken. Efter några knappval så kommer en röst och talar om att det är många som ringer och att jag får prova att ringa igen. 

Skit också. Jag vill ju ha det ur världen och tycker det är stressande att inte få bocka av saker på min to do-list.

I värsta fall får jag väl ta upp det när jag träffar sjukgymnasten, om jag kommer ihåg :-p

Besökstoppen