Är ju en himla tur att huvudet sitter fast :-P
I gårkväll var jag rätt trött så där trött så att om någon säger Bu så bryter man ihop som ett litet barn som inte får sitt lördagsgodis. Att då gå in i tvättstugan och se att den ena tvättkorgen fullkomligt står och kräks ut kläder när man vet att större delen av familjen faktiskt varit där inne under eftermiddagen/kvällen är inte bra för den mentala hälsan.
Jag suckar och sorterar en tvätt och muttrar för mig själv att om man nu måste balansera sin smutstvätt högst upp på högen av kläder borde man kanske inse att det är dags att sortera en tvätt. Hur svårt kan det vara? Hade det varit en kväll där jag varit lite piggare hade jag nog rutit ifrån och sagt att det är helt okej att starta en tvätt istället för att bygga så höga tvättberg som möjligt men när jag är sådär trött så orkar jag inte. Är lättare att göra själv.
Maken säger att jag ska säga till honom istället för att göra själv men jag känner mig som en tjatig papegoja. Och ibland orkar jag helt enkelt inte. Det mesta flyter på bra hemma och alla hjälper till men vissa saker är det som om ingen annan än jag ser.
Jag gick i alla fall och lade mig efter att sorterat tvätten och tittade på teve. Efter ett par timmar så känner jag att jag nog kan somna så jag går upp och tar en sista kiss. Annars vaknar jag om en halvtimme och måste gå upp på toa så lika bra att ta det med en gång.
Lägger mig i sängen igen och är klarvaken. Men hallå, vad hände? Jag fortsätter att titta på teve i väntan på att John Blund ska komma tillbaka. Efter ytterligare någon timme så känns ögonlocken tunga och jag stänger av teven och sätter på mig sovmasken.
Klarvaken. Men vad tusan, hur svårt ska det vara att få sova? Ett tag funderar jag på att gå upp och lägga mig i soffan men bestämmer mig för att ligga kvar. Jag ska sova, punkt slut. Jag har ingen aning om hur länge jag ligger vaken men det känns som evigheter. Jag somnar till slut för att vakna i ottan igen.
Jag ger upp och stiger upp ur sängen och går ut i köket. Det är något som inte stämmer. Det är ovanligt tomt på köksbänken. Funderar och funderar men så kommer jag på vad det är som fattas. Mina mediciner. Jag tog alltså inte mina kvällspiller igår. Inte undra på att det var så svårt att somna. Jag får snart ha påminnelser till allt tror jag. Är ju en himla tur att huvudet sitter fast :-P