Det här med ljud

I år känns det som att det är värre än det brukar med oljud från grannar och grävsnubbar. Jag tror att vi är inne på år två med grävskopor och lastbilar inpå husknuten eftersom de grävt för kommunalt vatten- och avlopp. Nu är det väl bara ett hus kvar att gräva runt, mittimot oss och så asfaltering sedan hoppas jag slippa ljudet av dessa maskiner.

Så har vi alla grannar som passar på att ta hem hantverkare och banka på hus eller gräva och hamra själva. Som igår hade vi någon som körde vad som lät som en flismaskin en stor del av dagen, lagom till den tystnade satte nästa granne igång och klippa gräs i ett par timmar med en motorgräsklippare.

Och idag så har en granne gubbar på taket som väsnas. Och någob granne som jobbar och pratar högljutt i telefon på sin altan. Självklart måste grannar få leva och låta men min hjärna pallar inte mer. Tror ni man kan köra ut husvagnen mitt ute i urskogen ocj få öronvila 😜

Jag måste berätta vad som hände igår på vår kvällspromenad. Vi gick förbi ett hus i vårt område där deras hund brukar skälla när man går förbi. Inget konstigt men igår kom den rusande mot oss. Både jag och maken lyfter upp varsin hund på ren instinkt men den rymmande hunden var som en målsökande robot på mig och Stella.

Den hoppade upp mot Stella medan jag hörde käftarna slå emot varandra. Den var som en jäkla piraya på gummiben och jag försökte skydda Stella så gott jag kunde genom att vända ryggen mot hunden men den var både snabb och ihärdig. När Stella pep i min famn hade jag ingen aning om den rymmande hunden lyckats nafsa henne.

Matten kom som tur är utspringande och fick till slut tag i sin hund och jösses vad jag skakade efter det. Alltså vi har varit med och fler arga hundar som attackerat än jag har fingrar. Det är helt sjukt.

Samtidigt funderar jag på hur det hade gått om jag varit ute med båda hundarna själv eller till och med passat taxarna. De hade ju inte lagt sig platt som bichons precis.

Besökstoppen