Snälla kroppen kan du vara snäll och vänta med kraschen?

Klockan är tio på kvällen och jag smyger ner i sängen och sätter på teven som jag brukar göra.Det brukar ju bli ett par timmars tevetittande innan John Blund kommer på besök men det är helt okej för sedan sover jag oftast hela natten sedan jag fått saroten-tabletterna.
 
Jag ligger i sängen och fryser så jag skakar men tänker att snart blir både jag och sängen varm. Undrar bara vem som ska värma upp oss för min kropp verkar inte klara av att hålla sin egen tempertur än mindre värma upp något annat.
 
Efter en timmes huttrande går jag upp och hämtar ytterligare en teddyfilt, nu har jag två täcken och trre teddyfiltar så nu borde jag väl ändå snart bli varm.
 
Men mina fötter fortsätter vara som isbitar, det räcker tydligen inte med de tjocka thermosockarna så jag går upp och hämtar ett par ullsockar som jag tar på under de andra sockarna. Så, nu borde jag bli varm.
 
Efter att ha sprungit ett par vändor på toaletten också lyckas jag till slut somna. Jag blir alltid så himla kissenödig när jag fryser så där och jag som inte vill lämna mina täcken.
 
På morgonen när jag vaknar igen är jag fortfarande iskall fast jag haft alla täcken och filtar ända upp till nästippen. Tittar på termometern. vi har trots allt nästan 23 grader i sovrummet så så värst kyligt är det ju egentligen inte. Vet bara inte hur jag ska få min kropp att fatta.
 
Jag stiger upp och det känns som om jag ska frysa ihjäl. Vill inte klä av mig pyamasen och tvätta mig med de iskalla händerna men jag måste få på mig varmare kläder.
 
Medan jag står vid handfatet känner jag hur pulsen stiger, hjärtat rusar som om jag vore jagad. Yrseln slår till och jag börjar må illa. Skit också, jag har inte tid med en kroppslig krasch nu, vi ska ha kalas imorgon och jag hade faktiskt tänkt göra lite müsli idag.
 
Så snälla kroppen kan du vara snäll och vänta med kraschen till efter helgen? Jasså, inte det. Du bestämmer när du ska krascha och jag ska bara gilla läget. 
 
 
 
 

Hur vilar man en utmattad hjärna?

Visst är det väldigt jobbigt och ansträngande att försöka köra bil i den allra tjockaste dimman? Du vet en så där tjock dimma så att det känns som om någon lagt en vitt täcke över bilrutan.

 

Sådär känns min hjärna när hjärndimman slår till. Hjärnan är instängd i bilen och resten av världen är utanför helt utan möjlighet till kontakt.

 

Jag kan inte läsa annat än väldigt korta texter som inte är för tätt skrivna, jag kan absolut inte läsa någon text på engelska som jag tidigare läst hela böcker i.

 

Jag har svårt att förstå instruktioner och när någon pratar med mig så kunde de lika gärna prata på kinesiska för min hjärna förstår inte alls vad orden de säger betyder. Det låter mest bla bla bla i mina öron.

 

När hjärnan är trött och okontaktbar så blir den också mycket känsligare för intryck. Minsta lilla ljud låter och känns som explosioner. Jag hade ingen aning om att fågelkvitter kunde låta så högt och göra så ont.

 

Pratar flera personer samtidigt, även om det inte är med mig, så känns det som om hjärnan ska börja koka. Den kan helt enkelt inte sålla bort ljud som är onödiga.

 

Om jag åker bil så får jag ont både i ögonen och huvudet av alla synintryck utanför rutan. Men om jag stänger ute allt så blir jag åksjuk.

 

Jag tycker det är jättejobbigt att helt plötsligt känna mig så korkad. Jag som förut kunde bygga ihop en IKEA-bokhylla efter deras instruktioner kan inte ens sätta ihop en enkel piedestal för instruktionen kändes som en avancerad ritning till ett helt kärnkraftverk.

 

Och ibland kan hjärnan kännas okej när jag påbörjar en sak för att helt plötsligt drabbas av total härdsmälta. Som att man plötsligt inte vet hur man ska ta sig hem igen.

 

När kroppen är utmattad kan jag, om jag måste, tvinga den till att fortsätta lite till och sedan låta den vila i soffan eller sängen men när hjärnan är utmattad går det minsann inte att tvinga den till något alls. Och hur vilar man en utmattad hjärna? Det går ju liksom inte att stanna världen medan jag låter min hjärna återhämta sig. Fåglarna fortsätter kvittra, grannarna fortsätter smälla i bildörrar, sopor fortsätter att hämtas oavsett hur trött min hjärna är.

 

 

När ska man hinna?

Idag är jag rätt mör och manglad efter gårdagens utflykt till gynekologen. Okej, jag erkänner att jag passade på att hämta ut de nya värktabletterna på apoteket på väg till bilen och att jag råkade slinka in i skoaffären som hade rea på just det skomärket som jag älskar men när ska man annars passa på?

 

Det är faktiskt rätt svårt att få tiden att räcka till när man är kroniskt sjuk. Allt måste planeras noga med massor av vila mellan alla sorters aktiviteter. Inte undra på att dagarna inte räcker till men ändå kan jag inte säga att jag gjort något speciellt när någon undrar vad jag hittat på under dagen.

 

Och när ska man uträtta ärenden? Jag kan inte åka hemifrån mer än egentligen en gång per vecka om jag ska lyssna på kroppen, eller kanske inte ens så ofta. Då är det svårt att inte passa på att uträtta lite fler ärenden när man ändå är på utflykt för man vet ju aldrig när man kommer iväg nästa gång.

 

Och hur man än planerar så dyker alltid nya saker upp som man inte förväntat sig. Det är nya mediciner som behöver hämtas ut, larm som krånglar, hantverkare som inte dyker upp när de borde, läkarbesök som tiden ändras på och så vidare.

 

Oftast försöker jag att inte planera in mer än en sak per vecka men hur jag än försöker så fallerar alltid min planering. Sedan händer det ju faktiskt att jag vill träffa en vän och ta en fika tillsammans eller titta på mina barn när de tävlar och då känner jag att den där planeringen kan fara åt pipsvängen för det finns sällan utrymme för roliga aktiviteter i den. Mest läkarbesök och annat nödvändigt men ganska okul.

 

När jag inte har något inplanerat lägger jag ofta en stor del av min energi på att laga lite mat till familjen, vattna blommor eller kanske vika lite tvätt. Ganska oglamoröst det också. Men det känns bra att kunna bidra med något här hemma i alla fall.

 

Efter vi haft sonens kalas på lördag har jag en och halv veckan utan något inplanerat. Undrar hur länge det ser ut så :-P

Besökstoppen