Nya krämpor.

Migränen är borta sedan igår. Riktigt skönt faktiskt. Är få saker som är så svåra att stå ut med som migrän och jag får erkänna att det inte var någon höjdare att gå på hundkurs med migrän :-p

Så vaknar jag då idag med en ny krämpa. Alltså går det ens att få ont på fler ställen? Tydligen är nog svaret på den frågan. ;-)

Nu känns det som om någon kör in en kniv mellan två kotor någonstans mellan korsryggen och skulderbladen.

Det går liksom inte att stå, gå, sitta eller ligga utan att den där kniven vrids runt lite extra och värktabletten jag tog minskade bara den molande delen av värken och inte den huggande.

Ibland skulle det vara trevligt om man kunde få låna en fullt fungerande kropp för några dagar så man kunde få en paus i allt det ontiga och det trötta och sjuka.

Kanske vill någon politiker i VG-regionen prova på en sådan häringa kropp och se om den går att bota med Kbt eller kanske någon av alla de där läkarna som tycker att vi är gnälliga och jobbiga som vill ha hjälp?

Jag lånar gärna ut kroppen helt gratis :-)


Stackars postmannen.

Jag har precis avslutat min frukost iförd underställ, raggsockar och fleecetröja. Håret står på ända och de mörka ringarna under ögonen syns tydligare än vanligt. Kan ju bero på att migränen vägrar släppa taget :-p

Då, när jag känner mig som allra snyggast knackar det på dörren. Vem kan det vara?

Jag har visserligen beställt lite grejer men de ska ju inte komma än. Min instinkt är att låtsas att jag inte är hemma men tänk om det faktiskt är mina grejer som kommit?

Jag går och öppnar dörren och mycket riktigt där står en postman med mina grejer. Ett stort och tungt paket.

Han tittar lite snabbt på mig och säger: du jag lyfter in paketet åt dig så slipper det stå ute om det börjar regna.

Det kanske inte är så illa att se bedrövlig ut när man öppnar dörren :-p

Fast jag skäms i alla fall. Jag brukar inte visa mig såhär för någon annan än närmsta familjen.


Provtagning.

Idag var det dags att ta sig till vårdcentralen för att lämna sköldkörtelprov.

Jag tar bilen och kör dit själv. Kan väl vara 2-3 mil dit men mestadels motorväg och tänk jag hittade på första försöket, utan GPS ;-)

Ni fattar vilken nivå min hjärna är på nu va? 
Det var nog väldigt ansträngande att köra den lätta vägen för Hortons-migränen gjorde sig påmind innan jag ens klev in på vårdcentralen.

Väl där blev det drygt en halvtimmes väntan i ett fullsmockat väntrum. Det var väl ingen som var speciellt högljudd men det blir ändå som en tung matta av ljud som lägger sig på och runt mig.

Till slut är det min tur och jag sätter mig i stolen för att få äran att bli stucken i valfri arm men just som nålen nuddar mitt armveck så sticker en läkare in huvudet och säger att hon behöver hjälp NU.

Det blir ytterligare väntan för mig och när sköterskan kommer tillbaka ber hon tusen gånger om ursäkt och vill nog bara vara lite social och pladdrar på men min hjärna uppfattar inga ord mest svammel och höga läten.

När jag är färdig tittar jag på klockan. Om jag åker raka vägen hem så borde jag klara den magiska gränsen på 1,5 timma som Bella klarar att vara ensam utan att kissa inne.

De där recepten jag tänkte lämna in på apoteket på vägen får vänta till en annan dag. Jag hade nog inte orkat med den här migränen ändå.

Jag kommer hem och möts av pussar och kärlek. Jag går ett varv i huset och kollar så inget bus eller olyckor skett medan jag var borta.

Tar på Bella kopplet och går ut och inser att jag glömde ta mina migränpiller. Hur i hela fridens namn kan man glömma det när det känns som om ögonen ska ploppa ur skallen?

Jag lyckas i alla fall släpa mig runt på en liten promenad för att sedan komma in och ta mina piller.

Nu är det soffläge som gäller och jag som trodde att jag snart var redo att börja jobba igen :-p
Besökstoppen