Pingvinen som alltid frös

eller kanske Nilla som alltid frös 😂

Idag är det julafton och fast vi inte ska fira julafton förrän imorgon, då vi tyckte det var viktigare att fira med hela familjen än på "rätt" dag, så vill jag ändå klä upp mig lite. Och vi ska ju ändå ha lite julmys med sonen som kommer idag 😊

Jag klär i alla fall på mig tjocka stickade strumpbyxor typ kalasstrumpor. Glöm snygga tunna nylonstrumpor om det är kallare än 20 grader ute. Tar på mig ett linne att stoppa innanför strumpbyxorna så ingen kall luft kan kyla ner magen. Slänger på mig en lång stickad klänning. Glöm snygga, fräsiga, ärtiga klänningar om det inte är samma temperatur som i somras 😜

Ganska snart börjar jag ändå frysa så hämtar en stickad kofta och tar på utanpå klänningen men jag fryser så jag har kommit i självsvängning. Jag får byta ut linnet mot en underställströja och jag känner mig inte så särskilt finklädd längre. Och jag skulle nog behöva byta ut mina kalasstrumpor mot underställsbyxor och jag börjar allt mer känna mig som de påpälsade gummorna som stod och sålde frukt och grönsaker på torget när jag var liten och jag kan inte låta bli att ägna en extra tanke på våra hemlösa. Jag hade frusit ihjäl på studs.



Fyllt tant 😊

Igår fyllde jag tant, eller ett halvt sekel om ni hellre vill det. Maken och jag hade ju gemensamt firande i somras då vi även förnyade våra äktenskapslöften så här har varit väldigt stillsamt firande. Alldeles lagom när man blivit tant 😂

Det finns de som tror att jag haft ångest och någon slags 50-årskris eftersom jag färgat håret både grönt och blått men jag är nog så långt ifrån kris det går. Snarare så har jag äntligen kommit till den punkt i livet att jag skiter i om folk tycker jag är knäpp 😜 De enda som jag på riktigt bryr mig om vad de tycker, mina barn och guuube, hejade glatt på när jag frågade vad de tyckte om att färga håret lite mer kulört.

Jag tycker faktiskt inte det är ett dugg jobbigt att fylla 50. Kanske beror det på att jag känner mig starkare än på länge och mer nöjd med mig själv än tidigare i livet.

Det fanns dagar i mitt liv där jag inte trodde att kroppen skulle orka hålla mig vid liv till jag blev 50. När man inte klarar att ens borsta tänderna sittande på en pall med eltandborste utan att få puls som mer matchar någon som just sprungit 100 meter i OS är det lätt att misströsta. Misströsta har jag gjort många gånger men aldrig givit upp hoppet.

Idag är jag oerhört tacksam att ha fått möjligheten att bli så här gammal och hoppas självklart att jag får många år till att plåga och skämma ut mina barn och make 😉

Ibland kan jag känna lite sorg över att så många år liksom bara försvann i något mörkt sjukdomstöcken och att mina barn inte minns hur jag var som frisk mamma och det gör ont i hjärtat när jag tänker på all deras oro de haft för sin mamma trots att jag alltid försökt visa mig stark. Många gånger starkare än jag egentligen känt mig.

Men jag försöker tänka att de trots allt alltid haft en mamma nära som haft tid att lyssna och finnas till hands och förhoppningsvis har de lärt sig att man aldrig ska ge upp oavsett vad folk säger. Tänk om jag lyssnat på de läkare som sagt att jag aldrig kommer att bli friskare från mina kroniska sjukdomar, snarare tvärtom?

Helt frisk kanske jag aldrig blir men bara att bli så "frisk" som jag är nu så att jag faktiskt känner att jag har ett bra liv som ger mig möjlighet att växa och utvecklas som människa är för mig värt mer än all världens pengar 😍


Besökstoppen