En helt vanlig dag

I natt när jag låg vaken i soffan hörde jag för första gången rådjuren skälla.  Jag var först inte säker på om det verkligen var rådjuren som lät så men efter att ha lyssnat på internet är jag nu säker. Förstår inte varför man säger att de skäller, tycker inte alls det lät som de skällde, mer som om de beklagade sig högljutt.
 
Fick i alla fall sovit någon timme på morgonkvisten och när jag vaknar känner jag att jag och kroppen inte riktigt är kompisar idag. Börjar med att skvätta ut allt vatten jag hade i glaset när jag skulle bära det från diskhon till köksbordet. Nog för att jag skulle behöva tvätta golvet men inte så.
 
Smarta jag går in till soffan för att göra lite armband efter frukosten. Inte världens bästa idé när någon har bytt plats på mina händer och dessutom satt tummarna mitt i händerna. Skämt åsido så är finmotorik inget som existerar när händerna är på detta humöret. Försök själv att göra armband med små pärlor när ni har skidhandskar på er och se hur mycket armband ni får ihop. Jag tyckte mest att jag låg på golvet och plockade pärlor.
 
När det inte gick som jag ville tänkte jag istället sortera lite bokstavspärlor i min sortimentslåda. Eller tänkte gjorde jag nog inte. Bara att sitta upp och försöka se skillnad på bokstäverna är otroligt ansträngande, att sedan flytta armarna fram och tillbaka för att lägga bokstäverna på rätt plats är värre en ett gympass.
 
Nu ligger alla pärlor i soffan och på bordet och retas så för att slippa se dem gjorde jag mig en fruktsallad till lunch och gick ut och satte mig på "skogsterassen". Så lugnt, så stilla, några citronfjärilar flyger lekfullt förbi, en stor humla brummar hemtrevlig, en häst promenerar lugnt förbi och fåglarna sjunger in våren. Jag önskar jag kunde dela med mig av den vacka miljön här uppe i skogen.
 
När jag ätit färdigt kände jag att jag ville pigga upp mig genom att måla naglarna i en riktigt glad blå färg. Så var det ju den lilla detaljen att händerna och jag inte kommer överens idag. Naglarna blev blå till slut men tyvärr inte bara naglarna utan även en stor del av fingrarna. Tror faktiskt att de flesta treåringarna skulle göra det snyggare, men vad tusan, det slits snart bort.
 
Nu ligger jag i soffan och vilar,  vågar inte sitta i solen för länge idag  och riskera att få ännu mer soleksem än de jag fick i pannan igår. Nu ser jag nästan ut som om jag har pannan full med tonårsfinnar. Finns ju värre saker att råka ut för men man behöver ju inte utmana ödet.
 
 
 
 
 
 

shortsväder i mars

En sådan fantastisk helg vi haft. Aldrig hade jag kunnat förestäla mig att jag skulle kunna vara ute nästan en hel dag i mars i shorts utan att frysa. Kan hända att jag hade fleecetröjan på men ändå.
 
Vi har ätit lunch ute på altanen för första gången i år och tvätten har fått torka på torkvindan. Finns det något som luktar godare än tvätt som fått hänga ute och torka?
 
Här har pysslats en hel del i trädgården, man får ju passa på. Altaner har oljats in, stubbar har grävts upp, jordhögar har flyttats, trädgårdsmöbler skurats, buskar har klippts ner, ja här har arbetats för fulla muggar.
 
Som ni förstår så är det ju inte jag som gjort de här sakerna även om jag nog i vanlig ordning gjort mer än jag borde, men det var ju så kul. Har till och med lyckats jobba till mig en blåsa som spruckit på handen. Vet inte när det hände senast. Det var inte förrän maken plockade fram den arga rösten och sade att nu borde du vila, du måste vara rädd om dig som jag kapitulerade.
 
Det är ju en himla tur att jag har min fina familj som ständigt påminner mig när jag nu envisas med att förtränga. Jag får verkligen jobba på att lära mig att njuta av solen fast de andra jobbar hårt. Är svårt när det känns som man smiter från jobbet. 

Utflykt i solen

Igår slutade dottern tidigt från skolan. Eftersom det var så fint väder föreslog hon att vi skule ut och ta en promenad i solen. Jag var inte sen att haka på utan tyckte att vi skulle ta med lite fika och promenera ner till sjön. Ångrar verkligen inte det. Tänk att få sitta i solen vid sjön och höra vågskvalpet medan man fikar och sitter och småpratar med sin fina och kloka dotter. Det är livskvalitet det och vilken tur att jag har min elscooter för utan den hade jag inte kommit ut o solen på samma sätt. 
 
Spelar ingen roll att jag är helt slut effter en sådan utflykt, jag fylls ändå av tacksamhet och glädje över att jag har min fina familj och att jag bor där jag bor och för att jag faktiskt kan komma ut den stunden.
 
 
 
 
Idag har vi varit på kalas hos liten kusin som fyllde hela tre år så idag blev det inte mycket utevistelse men det gör absolut ingenting. Tråkigt nog bor vi  rätt långt ifrån varandra så vi ses nästan bara på kalas så då får man passa på att njuta av varandra lite extra vid de tillfällena istället. Nu sitter jag här och väntar på att få en smarrig middag som maken just nu håller på att grilla. Jag har det rätt bra ändå.
Besökstoppen