Du får aldrig ge mig en spruta

Idag var det dags för mig att ta sprutan. Maken satt mittemot och såg när jag med darriga och fippliga händer började pilla med nålar och ampuller. Han frågade snällt om jag ville ha hjälp men jag är stor flicka och kan själv 😂

Jag stack mig faktiskt bara en gång i fingret den här gången och jag böjde inte ens nålen så får nog säga att det gick ovanligt bra.

Maken som iakttar mitt projekt säger att jag minsann aldrig kommer att få ge honom någon spruta. Men tänk om du blir allvarligt sjuk och måste få hjälp då? Han svarar att jag ändå bara kommer att få ge honom spruta om han är medvetslös och i så fall bara med en sådan där autoinjektor eller vad de nu heter 😂

Lite senare skulle jag hjälpa maken att hitta stektermometern. Ni vet det där uttrycket om att inget är försvunnet förrän mamma inte hittar det? Det stämmer rätt bra på makar också 😂

I alla fall så lyckades jag febbla ut en påse med tårtljus på golvet i min jakt på termometern och när jag står där som en fällkniv och plockar upp så får jag en sådan där aha-upplevelse. Nu vet jag varför jag konstant har träningsvärk i rumpan och baksidan lår. Det är ju för att jag tillbringar stor del av dagarna med att plocka eller torka upp grejer jag febblat ut 😜

Och tänka sig jag har hunnit med att sy ett litet träningsredskap till Stella idag också. Någon som vet vad det är? 😄


Kommentarer:

1 N:

Tyngder man sätter runt benen. De ser ut som dom jag använde när jag (och sjukvården) fortfarande trodde jag skulle bli frisk av att träna.

Svar: Helt rätt 😊 Tänk så bra det hade varit om vi blivit friska av träning. Jösses vad jag hade tränat 😉
Nilla

2 åsa i åsele:

Jag håller med Din man...
Ditt rubrik matchar mitt blogginlägg ;-)

Viktbälte... fyller Du det med 10 kr?

Jag har ju lyckas träna mig till sämre mående ;-)

kram

Svar: Inte kan du väl hålla med min man heller 😉
Än har jag inte stoppat några mynt alls i viktmanschetterna men när hon vant sig vid dem så får jag börja med lättaste myntet och sakta öka. Är ju trots allt en liten fis på dryga fem kg.
Jag har tyvärr också tränat mig till sämre mående. kram
Nilla

3 PisanLitenUggla:

Det händer ju flera gånger om dagen, att man får böja sig ner för att ta upp sånt man tappat, spillt eller vad man nu har gjort.... Jag skulle nog också fipplat till det så som du med sprutan, är jämt darrig och fumlig :-D Så länge jag bor såhär nära vc som jag gör så går jag nog dit och tar dem, så länge jag får i a f - man vet ju aldrig vad de får för sig... Smarta tyngder du fixat till lillvovven! Kram! ♥

Svar: Det kan ju vara skönt att låta någon Anna fippla med sprutan 😊 Tack, var för snål för att köpa färdiga benmanchetter. kram
Nilla

4 Therese Åström:

😁 Vem skulle inte fippla om man behövde ta en spruta själv. Tycker det verkar superläskigt och motoriken är ju tyvärr inte den bästa.

Svar: Jag tycker inte det är särskilt läskigt men det kanske beror på om man tycker sprutor är obehagliga överhuvudtaget 😉
Nilla

5 Hanna:

Jag har tur som har en ssk till mamma och en usk till syster (och är själv usk) så här finns gott om folk som kan stickas när/om det behövs!
Så duktig du är som syr! Säger det igen: Stella och Bella hade INTE kunnat få en bättre matte än du! ❤️ Kram

Svar: Det är skönt att ni har kompetensen hemma 😊 Tack vad du är gullig 😍 Kram
Nilla

6 Maria Edwall:

Skulle aldrig våga sticka mig själv.

Svar: Man lär sig 😉
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen