mittlivmedme.blogg.se

Jag förklarar läget för läkaren och han svarar vad vill du att jag gör?

Jag fick lust att svara att jag trodde det var han som var läkare men sade istället: inte vet jag, hjälpa mig att få bukt på skiten.

Efter det började han undersöka mig och pratade om olika mediciner i förebyggande syfte. Skroten tar jag redan så då tänkte han att blodtryckssänkande medicin var nästa alternativ så han tog blodtrycket. Kolla på maskinen och tog om det igen och igen och sade: och du är inte ens vilande 😳 Jag kan ha lite lågt blodtryck 😊

Så vi ska testa att höja dosen skroten i en månad. Hjälper inte det testar vi blodtrycksmedicin i väldigt låg dos och hoppas jag inte svimmar av det låga blodtrycket 🤪 Och hjälper inte det heller blir det remiss till neurolog.

Så måste jag skriva dagbok om när jag har migrän och eventuellt andra biverkningar så jag har något att visa för neurologen så kändes väl inte som läkaren riktigt trodde att detta skulle funka men jag fattar att man måste testa innan man skriver remiss för annars får han väl ändå bara tillbaka den.

Vid något läge sade läkaren din stackare till mig och jag tänkte att jag vill inte vara någon liten stackare. Jag vill vara stark och pigg men jag tror att han försökte visa att han förstod hur jobbigt det är för mig.

Läkaren tog upp min fibromyalgi och frågade om saroten hjälpte för den värken men det tror jag inte. Jag tar nog för låg dos för det 🤪 Han tryckte ju på några triggerpunkter som jag sade ömmade lite och han tittade fundersamt på mig men jag tror att där någonstans insåg han att jag inte bara har lite huvudvärk utan att det gör så inihoppsan ont men att jag faktiskt är rätt smärttålig. Man blir ju liksom det när man har ont för jämnan 🤪

Men ME nämndes inte alls. Det känns lite som i Harry Potter böckerna, han som man inte får nämna vid namn 😂

Jag tar inte upp ME längre om det inte skulle vara absolut nödvändigt och eftersom jag inte får någon som helst medicin eller hjälp för ME så blir det liksom som mitt eget lilla spöke som följer mig överallt utan att visa sig för någon annan och inom läkarkåren här i VG-regionen har man ju bestämt att man inte tror på spöken som inte kan bevisas vetenskapligt. 

Och sjukvården den uppsöker jag bara om jag tror att jag kan få hjälp som nu med migrän och för mina allergier och sköldkörteln. Mitt spöke det får jag hantera själv bäst jag kan. Vissa dagar vill jag försöka rymma ifrån spöket men de flesta dagar har jag ändå lärt mig att acceptera att mitt spöke följer mig vart jag går, att spöket inte gillar när jag försöker leka frisk och försöker låtsats som att jag aldrig sett eller känt spöket 🤪