mittlivmedme.blogg.se

Jag tar bilen och åker iväg för att handla en grej i en liten och lugn butik. Jag fick inte tag i den andra grejen jag behövde så åker inom två andra små butiker på vägen hem.

Väl hemma så tar jag en banan för att få lite energi för att ta ut hundarna på promenad. Sätter jag mig ner och vilar först är risken stor att jag inte kommer upp ur soffan igen så jag kör på även om det är så långt ifrån pacing det kan vara.

Går en liten runda och när vi kommer hem ser jag att någon av hundarna kissat på mattan i hundrummet. Det är väldigt ovanligt men ibland händer olyckor så bara att börja skura mattan.

Medan jag skurar mattan börjar både armar och ben skaka av mjölksyra. Svetten börjar rinna i pannan. Nu har varenda cell slut på energi och jag slutför den lilla tvättinsatsen på tomgång.

Jag inser nu att ena hunden roar sig med att rulla sig i något i trädgården. Jag orkar inte!!! Kan man strejka nu? Kan jag skicka in hunden i duschen och säga varsågod här är schampot? Jag leker struts en stund och låtsas att hon inte är lerig och luktar gris, jag måste få vila en stund innan jag ens försöker ta nya tag. Och jag som tänkte bära ut lite plantor i växthuset idag och plantera några små broccoliplantor.

Jag vet att jag inte ska klaga, jag orkar mer än många andra med ME och jag orkar mer än för 7 år sedan men det betyder inte att jag ibland, oftast när jag kraschar, saknar mina muskler, min hjärna och min ork. Det betyder inte att jag är otacksam bara att jag vill ha ut mer av livet.

Jag sätter mig ner i soffan med den stinkande hunden och den oluktande hunden och kollar lite på Facebook. Det första jag ser är att syrran och brorsan båda kört hårda benpass så deras ben skakar. Vadå hårda benpass? Det räcker med att åka och handla eller gå några gånger till växthuset så skakar hela kroppen och den börjar febersvettas. 

Jag missunnar absolut inte dem deras träning, bara saknar en fungerande kropp för egen del. Jag blir ju inte piggare, starkare eller friskare för att andra avstår eller för att jag missunnar andra. Men visst måste man varje dag jobba med att se värdet i sig själv och sitt eget liv när man måste avstå så mycket och hela dagarna går ut på att få orken att räcka till det nödvändiga och gärna räcka till en liten bonusgrej som att få plantera ut broccolin.