Upp i ottan
De annars så trögstartade hundarna hoppade ur sängen och sprang ut och kissade med en gång. Jösses, jag är fortfarande chockad 🙃
Jag borstade hundar, gav dem frulle och sist frulle till mig. Prioriteringsordningen varje morgon 😉
Så tänkte jag att jag lika gärna kunde bädda rent i sängen när jag väntade på sotaren. Är ju enda delen i huset det inte skakar och vibrerar av grävjobb och sprängningar. Så var lite meditativt ändå.
Inte fullt lika meditativt när de sprängde i förmiddags igen. Och sedan följer ju ett evigt skrapljud från skopan mot berg 🤕
En snubbe i området berättade att de är långt ifrån färdiga med sprängandet här utanför och när de är färdiga i gatan ska det sprängas hos en granne.
Dessutom fick jag reda på av en annan snubbe att ett förslag på ny järnväg är att de ska dra den här uppe i skogen där vi bor så då ryker både skog och ridstigar enligt honom. Jag får läsa på när hjärnan kan koncentrera sig, typ när alla oljud är borta. Men lusten att spontanshoppa ett hus i Tjotahejti växte sig väldigt stark nu.
Min astma är fortfarande inte riktigt under kontroll och jag är så slemmig i luftrören på nätterna att jag har svårt att ligga ner utan att det känns som jag ska kvävas så nu ska jag få någon kortisonkur. Tänkte att vad käckt då kan jag åka till apoteket och slippa allt oljud en stund men jag kommer inte ut med bilen 😂
Läskigt att Din astma blivit så mycket sämre nu.
Skönt ändå att Du fått medicin... eller rättare sagt att Du har möjlighet att hämta ut medicin på Apoteket ifall Du lyckas ta Dig hemifrån.
kram