Tack judon
Så härom dagen gick jag mot högen som skulle plockas upp, mycket väl medveten om isen under mina fötter när dottern ropar: halka inte ner i bajset nu.
Swooff så försvann båda mina fötter rätt upp i luften och jag landade med flera centimeter till godo till bajset 😜
Dottern undrade oroligt hur det gick och maken som sett vurpan från fönstret kommer springande men det enda som skadades var självkänslan.
Jag får än en gång tacka falltekniken i judon för att jag inte slår ihjäl mig alla gånger jag kastar mig på backen.
Dottern höll med om att fall tekniken verkar sitta kvar och hon borde ju veta som hållit på med både brottning och judo.
Ett blåmärke på ena armbågen är det enda synliga spåret från vurpan förutom en gräsfläck på tröjan då 😂