Utmana mig själv.
I lördags var första gången jag var med på en naturpromenad med hundtöntarna. Och nej, det är inte jag som är nedlåtande mot hundfolket. Föreningen heter hundtöntars förening så nu behöver ni inte skriva och skälla mer på mig för det i alla fall.
Naturpromenaderna har känts lite för tuffa och utmanande för mig innan så jag har bara varit med på relativt platta stadspromenader men i lördags var det då dags för mig att utmana mig själv. Skulle jag absolut inte orka så är det ju bara att avbryta den gemensamma promenaden. Någon sade att vi var runt 37 ekipage med hundar i alla storlekar.
Det var onekligen en tuff promenad med mycket backar men som tur var så var det inte bara jag som sackade i backarna. Och ungefär halvvägs stannade vi och vilade så att hundarna kunde få vatten och de människor som hade med sig fika kunde fika lite.
Väl hemma så var både Bella och jag helt slut. Bella mest på grund av att hon inte gillar att ha stora hundar med hög energi nära sig och jag för att jag gjort något jag inte gjort på många år :-)
Det känns som en stor seger att ha kommit så här långt i mitt tillfrisknande. Jag är så oerhört tacksam för att ha fått den här chansen.
Igår skulle man kunna tro att jag skulle vara helt slut men förutom en del träningsvärk i höfter och rumpa så var jag förvånansvärt pigg.
Och igår fick vi ett lass med ved. Eller fick och fick, maken hade ju självklart beställt veden. Det var ju inte så att den helt plötsligt bara damp ner på uppfarten.
Men mycket ved på uppfarten betyder att mycket ved behöver klyvas och staplas in i vedboden. Nu var barnen supersnälla och kom och hjälpte till men jag kände ändå att jag ville bidra till att vedhögen bytte plats så jag bar och bar och bar.
Jösses vad vi slet och än är inte hela högen borta men stora delar av den. Idag känner jag mig lite lätt manglad men vad gör väl det när man känner att kroppen faktiskt börjar fungera bättre och bättre.
Nu ska jag "bara" försöka få med hjärnan på banan också. Koncentration, minne, ljuskänslighet mm är tyvärr fortfarande där de var när den fysiska delen av kroppen började visa en förbättring men kanske måste jag låta kroppen växa färdigt först. Vem vet? Jag försöker att bara följa med på resan och njuta av varje liten förbättring jag känner.
Det är tråkigt såklart att hjärnan är som den är. Men att kroppen blivit så har frisk och stark är bara helt fantastiskt! Är så glad för din skull. Avis som bara den, men väldigt, väldigt glad! <3 kram