mittlivmedme.blogg.se

Vi mötte upp sonen och gick tillsammans till lunch restaurangen. Ett ställe jag kollat med i förväg så man kunde få glutenfritt och fick ha med sig hund :-)

Vi åt vår lunch och Bella satt nyfiket och tittade och trånade efter våra grönsaker 😉

Efteråt så följde vi med sonen mot hans jobb och jag lovade sonen att jag skulle hitta tillbaka till bilen. Tillåt mig att gapskratta. Hur kunde jag ens inbilla mig att fru virrpanna med noll lokalsinne skulle hitta tillbaka trots att vi faktiskt promenerat runt i sonens hemstad flera gånger.

Bella fick i alla fall mycket city-träning med massor av folk och bilar i värsta lunchrusningen och hon skötte sig exemplatiskt vilket faktiskt imponerade på mig då hon inte får allt för mycket sådan träning här ute i skogen.

Efter att ha yrat omkring i en evighet fick jag till slut ta fram GPSen på mobilen för att hitta bilen. Tur att jag ställt den vid sonens lägenhet så att jag kunde adressen. Vad hade jag gjort utan dagens teknik?

Så jag tänkte att jag skulle önska mig lokalsinne och minne i julklapp. Det borde väl inte vara allt för mycket begärt?

När vi kom hem hade duktig vovve lådan kommit i brevlådan. En låda för hundar med lite godis och någon leksak som man kan välja hur ofta man vill få. När Bella fick syn på lådan började hon hoppa omkring på bakbenen till jag gav henne ett tuggben ur lådan så nog vet hon vad lådan innehåller alltid. 

Jag var så långt ifrån henne när hon började hoppa så hon kan omöjligt ha känt lukten av godis.

Nu ligger hon i soffan och tuggar och jag försöker återhämta mig från bilkörande och yrande i främmande, nåja nästan främmande stad 😉