Pusha sig.
Trots att min ME har gått från relativt svår, där jag var säng/soffliggande större delen av dygnet och behövde rullstol för att ta mig ut, till betydligt lättare där jag faktiskt bett arbetsterapeuten att hämta promenadscootern och jag inte alls behöver så mycket liggvila längre, så ska jag helt klart inte pusha mig som jag gjorde förra helgen.
Jag fick ett ordentligt bakslag med ännu sämre sömn och total orkeslöshet och blev faktiskt riktigt rädd att jag halkat tillbaka till en sämre nivå bara för att jag varit korkad.
Jag är fortfarande inte återställd men känner att det går åt rätt håll. Undrar om jag kan komma ihåg att inte pusha mig så att adrenalinet sprutar i framtiden? Jag skulle nog aldrig förlåta mig själv om jag på grund av egen dumhet blir sämre igen.
Jag har haft svårt att hitta min nya aktivitetsnivå och det kommer nog att vara svårt att hitta rätt ett bra tag till men nu vet jag att städa hela huset själv var alldeles för mycket. :-p
Annars får jag nog säga att även om jag är långt ifrån frisk så är det en helt okej nivå att ligga på.
Visst jag kan inte städa hela huset eller åka iväg på vilka utflykter som helst, allra helst inte sådana med massa folk och ljud omkring, och jag har fortfarande väldigt svårt att koncentrera mig men jag kan trots allt gå en promenad i stort sett varje dag och jag kan göra enklare sysslor hemma och framförallt så kan jag umgås med min familj utan att ta helt slut.
Självklart skulle jag vilja bli helt frisk men det är helt okej om jag stannar kvar på den här nivån.
Om jag får leva i min lilla bubbla här ute i skogen så känner jag mig nästan normal ;-)
Man får göra det bästa man kan på sin nivå. Men visst är det svårt inte göra för mycket visa dagar kan det ju funka vissa inte. Skönt du fått en lite bättre nivå i tillvaron! ❤