Orkar, orkar inte?
Igår åkte maken iväg till en sportbutik för att köpa nya skor till sig, eftersom mina gympadojor är helt slätslitna på undersidan och det bara är en tidsfråga innan jag står på näsan i grusbackarna häromkring, så bad jag honom att kolla om de hade några käcka och luftiga gympadojor i min storlek.
Om han hittade några så skulle jag ju kunna åka ut och prova själv någon dag. Tyvärr kunde jag inte följa med i går kväll för jag väntade på ett paket som skulle komma någon gång mellan 18 och 21.
Maken hittade några skor som verkade passa mina krav, de var till och med lätta, så redan när jag var ute i trädgården med Bella i morse funderade jag på om jag skulle orka ta mig till butiken själv. Det är inte så särskilt långt att köra men det är en minst sagt rörig trafiksituation runt butiken.
Under hela morgonen när jag äter frukost, gör mig iordning, borstar Bella så funderar jag på om jag verkligen orkar.
Egentligen borde jag förstått direkt när jag tvekade på om jag skulle orka att det betyder att jag verkligen inte orkar :-p
Det är ju en enorm skillnad på att strosa omkring i min egen takt i tystnaden hemma mot att köra i hetsig och kaotisk trafik till en butik med mycket ljud och hög musik. Är det värt att ta helt slut för ett par skor på rea eller ska jag chansa på att jag inte står på näsan i grusbackarna?
Jag har faktiskt bestämt mig för att strunta i att köra ut till butiken. Det är inte värt att bli sämre så tätt inpå min förra svacka. Jag får hoppas att jag kan hitta några skor på makens semester istället ;-)