mittlivmedme.blogg.se

Det tar ca en kvart att köra dit men eftersom jag ogillar stress så åker jag hemifrån en halvtimme innan min tid.

Uppe hos oss i skogen är det grått väder men okej sikt men bara vid sjön någon kilometer från oss är dimman tjock. Så tjock att jag knappt ser mer än några meter framför mig.

Jag kryper fram och tackar mig själv för att jag åkte hemifrån i god tid. 

Ytterligare någon kilometer längre fram, precis när jag kommer ut ur en 90-graders böj står det en sopbil i min fil med nosen mot mig. Jag tvärnitar så dubben skvätter. Puh, det var nära ögat.

Fortsätter ut på motorvägen, hinner precis accelerera upp till 80 på påfarten innan jag inser att det står bom still i alla tre filerna. Tvärnit igen.

Nu kryper trafiken sakta sakta. Tre filer ska tydligen bli en och för att krydda tillvaron lite passar ett gäng bilar att försöka ta sig förbi köerna genom att köra rally inom rastplatsen för att sedan knö sig in i den redan stillastående filen.

Jag blir väldigt trött på egoistiska idioter som inte bara kan rätta in sig i ledet och jag inser att det kan bli väldigt tajt att hinna till doktorn i tid.

Pulsen stiger, eller det vet jag egentligen inte då den nya pulsklockan är stendöd. Kanske ska skaffa ett solur istället?

Jag får kämpa emot paniken och känslan av att vilja lämna bilen mitt på motorvägen medan jag sakta försöker ta mig fram bland alla sick sackande bilar.

Tre minuter innan min avtalade tid svänger jag utmattad in på parkeringen. Sms-parkerar och springer in.

Kommer fram till en maskin där man kan checka in genom att hålla upp körkortet. Tryck si och tryck så för olika betalningsalternativ. Orka?

Till slut hittar jag att man kan få faktura hemskickad. Tack för det.

Läkaren är nästan en halvtimme försenad. Men hon har i alla fall min läkemedelslista uppe. Kanske har hon läst på?

Det tar bara några minuter att få recept på mina allergimediciner och jag hann i ärlighetens namn inte riktigt få någon känsla för läkaren. Förhoppningsvis tillhör hon de som tror på ME och fibromyalgi.

Efter läkarbesöket åkte jag inom Jula för att handla siffror att klistra fast på brevlådan. Där fick jag byta kassa inte mindre än tre gånger eftersom kortbetalning inte fungerade. Jag hade kontanter men vad hjälper det när alla andra ska betala med kort och jag hamnar sist i varje ny kö efter att den kassan jag stått i kö till fått stänga?

Väl hemma tar jag med Bella på en liten promenad så att jag kan krascha i lugn och ro sedan. Tror ni inte att hon hittade något äckligt att rulla sig i?

Ja men då tar vi väl och duschar Bella först och kraschar sedan. Strunt samma att hela kroppen skakar och det känns som om jag ska bryta ihop.