mittlivmedme.blogg.se

Försäkringskassan har ju lagt flera miljoner kronor på sin senaste reklamkampanj där man säger att alla behövs i laget Sverige och så ser man bilder av kollegor som blir jätteglada när någon haltar in eller kommer med armen i gips till jobbet.

Ja men tänk om det var så enkelt att alla verkligen kunde arbeta och att alla arbetsplatser stod och välkomnade personer som inte kan jobba 100%.

Men allvarligt vad skulle någon som är sängbunden 23 timmar per dygn jobba med? Och vilken arbetsplats är utrustad med sängar och ljudisolerade rum till sina anställda? Och vad finns det för arbete man kan utföra med en trött och förvirrad hjärna?

I dagens slimmade organisationer där man knappt hinner eller mäktar med sitt jobb om man är helt frisk finns det nog varken utrymme eller tålamod för någon kroniskt sjuk att utföra något arbete på sina villkor.

Försäkringskassan säger också att de inte frågar hur sjuk du är utan vilket arbete man kan utföra. Men det är ju det som är problemet, de förstår inte själva att man måste vara både stark och snabbtänkt för de flesta jobb idag så var ska man jobba om man inte är något av det?

För i motsats till vad Försäkringskassan verkar tro så vill de flesta sjuka faktiskt jobba. Det handlar inte bara om att man knappt överlever på den låga ersättningen utan att man förlorar sin identitet när man inte längre har någon tillhörighet.

För tyvärr har ju både fritidsaktiviteter och umgänge med vänner fått stryka på foten långt innan man ger upp de sista procenten man kämpat för på jobbet.

Jag har fortfarande en dröm om att en dag kunna jobba igen trots att jag har flera kroniska sjukdomar som boten känns väldigt avlägsen till.

Och jag drömmer om att man en dag faktiskt ser sjuka människor som de hårt kämpande personer de är istället för att tro att alla vill smita från jobb och ansvar och leva "lyxliv" på skattebetalarnas bekostnad.