mittlivmedme.blogg.se

Men orkar så lite.

Nästan varje dag vaknar jag och har stora planer för vad som ska göras under dagen.

Jag ska måla i mina målarböcker, sticka, klippa trasor, virka med de klippta trasorna, måla naglarna, tvätta golv, sortera om i lite lådor, köra en tvätt, vattna blommor, plantera om blommor, åka och köpa några nya blommor och så vidare.

Det här är ändå bara ett axplock av vad jag vill göra. Inte allt på samma dag så klart men om jag orkade göra en till två saker varje dag så hade jag snart betat av listan.

Men oftast räcker det att stiga upp klä på mig, äta frukost och borsta Bella så är dagens energi slut. Och då behöver jag på något sätt skramla ihop ännu mer ork så att jag kan gå en promenad med Bella (där egentligen påklädning av halva garderoben får energin att ta slut) och så behöver man ju äta något mer än frukost.

Så är det ju trevligt att få duscha någon gång vilket är helt förödande för energin. Och så kanske jag vill umgås med maken, barnen och andra runt omkring.

Så lägger vi till lite födelsedagar och andra högtidsdagar och man inser ganska snabbt att allt det där man ville göra för att må mentalt bra får stryka på foten igen.

Idag tänkte jag att några nya krukväxter skulle pigga upp men bara tanken på att trixa med garagedörrar, hoppa i och ur bilen och greja gör att det känns övermäktigt.

Det är bara att inse att kroppen har gått in i sin vinterdvala som om man var en myra.

Det värsta är nog inte att inse att den här dvalan kommer att vara fran till maj nästa år. Nej, det värsta är att se besvikelsen i andras ögon. Du var ju så pigg i somras, det var ju så lovande. Japp, så är det. Det blir liksom en annan kropp när hösten kommer. En kropp som inte vill samarbeta och som gör ont till tusen.

Men har jag kommit ut på andra sidan alla andra år ska jag göra det igen. Fast inte förrän till våren.