Julgodis, psykbryt och brända fingrar.

Idag var dagen då jag skulle slå på stort och göra eget julgodis. Strunt samma att jag vaknade av att Bella kräktes och att vi inte kunde somna om eftersom hon fnyste konstant i en timme efteråt :-p


Efter en sen frukost börjar jag göra lite knäck med assistans från maken. Inte kom jag ihåg att det tog en evighet att få knäcken tillräckligt varm. Det funkar ganska dåligt med en kropp som inte vill stå upp.

När vi ska hälla upp den varma knäcksmeten i knäckformarna lyckas jag bränna mig två gånger. Det är inte att rekommendera att doppa fingrarna i 130 grader knäcksmet :-p

På eftermiddagen försöker jag mig på att göra fudge fast kroppen egentligen satt stopp för länge sedan. Har man en plan så har man.

När vi lyckas bränna fudgen så kastar jag in handduken. Jag orkar inte mer.

Jag vill ha godis som alla kan äta på julafton oavsett allergier och jag skulle vilja ha in en julgran och kanske någon tomte eller två. Helst innan jul :-p

Maken hittar mig på toa med tårfyllda ögon och lovar att fixa allt. Men jag vill ju också fungera, jag vill också fixa och jag vill definitivt inte köra slut på maken.

Det blir så tydligt när det närmar sig jul att man inte funkar som man borde. 

I min hjärna är jag fortfarande pigg och ambitiös och vill fixa den "perfekta" julen. Synd bara att kroppen inte riktigt är med på noterna.

Kommentarer:

1 Lillemor:

Nämen vännen :(( kram!
Jag brukar göra i micron , tar alldeles för lång tid det andra. Att få över knäcken i formar funkar rätt bra om man häller från gräddpaketet. Men det bästa är knäcktratt. Helt meningslösa tips just nu. Så läs dom en annan dag. Nu vill jag bara ge dig massa kramar ❤️❤️

Svar: Tack, kramar mottages tacksamt 💖 En sån där knäcktratt sade jag till maken att vi borde skaffa. Får bli till nästa år :-p men gräddpaketet var ett bra tips. Kram
Nilla

2 åsa i åsele:

kram <3

Svar: Kram <3
Nilla

3 Lisbeth:

Skickar en stor kram ♥
Skit när huvudet som vanligt inte fattar att kroppen inte orkar, tror aldrig att man lär sig.
Äh, du får en kram till ♥♥♥

Svar: Tack snälla <3 Man kan ju tycka att man borde lära sig någon gång men tydligen inte :-p kram
Nilla

4 N:

Såg en film där de hällde knäcken i såna där choklad/Isformar i silikon. Nyttan uppnår ovanför å så stryka ut m en slickepott. Såg himla smidigt ut :)

Svar: Det lät ju himla fiffigt :-)
Nilla

5 Tryck här! info om mig min blogg:

Usch vet precis hur du känner dig. Kroppen vill inte alls det som huvudet vill. Jg var ju på liseberg och ja söndag idag var ju inte det mest smärtfri dagen direkt. Mår illa av smärtan och i morgon dax jobba hur ska jag orka bar för man ville göra nått kul och mysigt får man lida för det. Så tråkigt att allt man gör ska kroppen motarbeta en. Krama om du är en kämpe!

Svar: Ja fy vad det känns motigt ibland när man straffas för att man försöker leva. Avundas dig inte som ska orka arbeta imorgon. Kram till dig med, du är också en kämpe
Nilla

6 Anonym:

Det finns gott om godis och fika i affären, då är det fan inte värt att knäcka sig genom att försöka leka duktig. Och hellre ingen knäck än en knäckt person, som man brukar säga ;-)

Svar: Så sant, men tyvärr är utbudet utan nötter, gluten och laktos rätt uruselt. Men nu har vi i alla fall både knäck och fudge :-)
Nilla

7 Bea:

Råkade kommentera anonymt igen :-P

Svar: :-D
Nilla

8 Nina:

Precis så fungerar jag också, något som går fel så bryter jag ihop. När man väl får något gjort så blir det fel är en typisk grej för mig... flummig och okoncentrerad...
Man vill gärna avlasta mannen, men det blir tuffare för honom att se mig bryta ihop än att han skulle gjort det jag började med. :( Det är en sån tråkig balansgång med allt..
Tack för en fin blogg!

Svar: Den där eviga balansgången är inte lätt att lära sig hantera. Det är ju lika svårt för våra män <3
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen