Bilhaveri.
Eftersom maken ska iväg några dagar med jobbet så blev det lite bråttom att lösa hur vi skulle få bilen till verkstad och framför allt få en verkstadstid.
Supersnälla maken roddade med allt detta så jag skulle slippa den stressen 💖. Så bärgaren kom idag på förmiddagen och nu är det bara att vänta och se vad de säger.
Men så ringer de från verkstaden när jag är ute och går med Bella, de vill visst ha ett skadenummer så nu får jag ringa maken som har alla de uppgifterna. Är ju sådär lätt att slå ett nummer på en smartphone ute i solen men jag lyckades.
Jag får skadenummer och skyndar hem för att ringa verkstaden. Nu har de fått sitt nummer och jag hoppas att jag kan andas ut en stund.
Det är ju inte klokt vad lite som behövs för att pulsen ska gå upp nu för tiden.
Stackars dottern skulle låna vår lilla bil medan hennes sambo är på utbildning men nu får vi nog turas om om lillebilen till stor bilen är lagad.
Hoppas bara att det inte kostar skjortan att laga den. Vi har i liksom ingen tur med bilar. Tror det får bli en flintabil nästa gång.
Det är dyrt med trasiga bilar,
allt kostar ju typ tusenlappar...
Tur med bil har ju inte vi heller, tyvärr, det vore ju kul om nån var frisk ;-)
kram