mittlivmedme.blogg.se

Jag lägger mig ner i soffan och börjar zappa bland tevekanalerna efter dagens hårda arbetsuppgift, att swiffa golven, när telefonen ringer. Det är dottern som med lite lätt panik i rösten undrar om jag kan köra henne till Öresundståget eftersom ett signalfel gör att pendeln inte kör. Självklart räddar jag lilla dottern som givetvis har ett prov hon måste passa tiden till.

 

Jag slänger på mig jackan och stoppar fötterna i de redan färdigknutna joggingskorna och springer ut till bilen, eller kanske galoppera är mer vad jag gjorde. Jag tackar vädergudarna för att solen hunnit värma upp vindrutan på bilen så jag slapp skrapa rutan. Förstår ju att det kommer att hänga på det berömda håret om vi ska hinna med tåget till Högskolan.

 

När jag sitter och kör på vår slingriga skogsväg så ber jag och hoppas att alla rådjur snällt ska hålla sig borta från vägen medan jag kör. De kan till och med få mumsa lite på min ljung om de låter mig fara fram som en blixt på vägen.

 

Ser dottern komma springande emot mig nere vid pendeltågsstationen och hon nästan kastar sig in i bilen innan jag hunnit stanna helt. Nu kastar vi oss vidare till nästa station med ett öga hela tiden på klockan. Det är på håret och jag känner att adrenalinet fullkomligt sprutar om mig men vi kommer fram medd flera minuters marginal.

 

Jag ber dottern skicka ett sms när hon klivit på tåget så väntar jag utanför för att se att detta tåget går som det ska. Gör det inte det så kör jag henne självklart till Halmstad för så länge jag kan vara med och påverka så ska hon inte missa sitt prov.

 

Men det behövs inte, jag får ett sms att hon kliver på tåget och att jag är en ängel. Vad gör man inte för sina barn? Hon kunde ju inte hjälpa detta strulet och jag vet att hon alltid brukar kolla sina reseappar innan hon åker hemifrån men vad hjälper det om inte Västtrafik uppdaterar.

 

Börjar köra hemåt och stannar faktiskt till i vårt lila centrum för att hämta ut två paket som jag fick sms-avisering om i morse. Är faktiskt lite imponerad av mig själv, att jag kom på det alldeles själv.

 

Nu ligger jag i soffan och känner mig både behövd och duktig om ändock lite adrenalinstinn. Nu är jag värd en stor mugg te och kanske till och med en liten chokladbit till ;)