mittlivmedme.blogg.se

Det var ganska sent på kvällen och maken och jag satt i soffan och kollade på TV. En helt vanlig fredagskväll här alltså.

Helt plötsligt känner jag hur hjärtat börjar slå som bara tusan, jag blir svettig och börjar må starkt illa. Jag tänker att det är bäst jag går på toa och gör mig iordning för sängen så jag reser mig upp.

Jag hinner kanske halvvägs innan jag känner att benen inte vill bära min kroppstyngd längre. Lite som att någon drog ut kontakten till en sådan där plastfigur som hålls uppe med luft som sprutar. Sprutar ens luft? 🤔

I alla fall så ramlar jag ihop på golvet. Maken tyckte det såg ut som att jag lade mig ner men jag kommer inte själv ihåg någonting förrän en stund senare när jag ligger i sängen.

Då har maken tydligen hjälpt mig in på toan innan för jag ville kräkas och sedan till sängen så jag var ju inte helt borta även om jag inte minns något. Väldigt skumt.

På lördagen kände jag mig som om jag var överkörd av ett gäng skördetröskor och blev fort yr. Det kanske är för att jag med mina tre äpplen höga längd är så lång så blodet inte orkar pumpa upp ända i skallen? 

Jag ska försöka ta mig till till drop in min på min vårdcentralen den här veckan för att ta det där EKGt läkaren ville och sedan få en telefontid med honom så då kanske jag kan ta upp det här med. Känns inte som att det är läge att prova någon ny medicin nu i alla fall 🤪