Det syns ju inte utanpå hur trött hjärnan kan bli.
- Du vet de där som kom till mig på jobbet någon gång varje år, inte advokater men.....
- Revisorer?
- Ja, precis.
Sådär låter samtalen ganska ofta hemma hos oss när mina ord flugit sin kos. Det går ju an att försöka prata när man ändå lyckas förklara någorlunda vad man menar och det är ju en himla tur att familjen är bra på att förstå mina omskrivningar.
Men så finns ju alla de gånger jag bara ger upp. Jag kan inte komma på något sätt att förklara vad jag menar och tyvärr är inte familjen tankeläsare :-P
De gångerna blir jag ledsen för att min hjärna inte längre vill fungera som den borde när man är 46 år. Nu är det ju inte bara orden som försvinner från hjärnan utan även andra saker som att man helt plötsligt glömmer hur något man använt huntratals gånger fungerar.
Som idag när jag satt i bilen efter att ha handlat lite hundgrejer så sitter jag och trycker och trycker på knappen till stereon. Men varför startar inte bilen? Jag var nästan redo att ringa maken och säga att bilen slutat fungera när jag kom på att startknappen faktiskt sitter en sådär tio centimeter högre upp än knappen till stereon.
När jag sedan kommer hem så försöker jag låsa bilen med larmtaggen till huset. Det gick inte heller särskilt bra. Ungefär lika bra som det gick att låsa upp ytterdörren med bilnyckeln. Jag tryckte och tryckte på lås upp knappen men ytterdörren förblev låst till jag använde rätt nyckel.
Visst lockar mina knäppa meningar, förvrängda ord och andra knasigheter till många skratt och självklart måste man få skratta åt mina klantigheter men innerst inne finns en stor sorg över att hjärnan inte längre vill samarbeta som den borde.
Jag vill ju kunna läsa vilken bok jag vill och inte bara de som är lättlästa, jag vill kunna följa enkla stickbeskrivningar, förstå en manual och kunna prata så att folk begriper vad jag menar.
Det svåra är ju att det inte syns utanpå hur trött hjärnan kan bli. Först så kan jag sitta och prata helt normalt med folk för att en liten stund senare inte kunna få fram orden i rätt ordning. Vad ska folk som inte känner en tro? Och varför kan inte läkare ta hjärntröttheten på allvar?