Proppen ur
Det har nästan känts som vid barnens student, man har en intensiv förberedelsetid, i mitt fall lite mer genomtänkta blogginlägg, och sedan kommer dagen för den stora händelsen och man orkar knappt vara med och fira.
Igår försökte jag följa med lite på sociala medier men min hjärna var för utmattad och jag kände bara hur jag blev som åksjuk av att försöka se bilder och läsa.
Idag är dagen efter och man ska väl egentligen bara ta och landa i tacksamhetsskänslan av att kunskapen om ME sprider sig men just idag vet jag faktiskt inte vad jag känner mer än att jag är tacksam att tillhöra de som trots allt kan hitta på saker och lämna mitt hem ibland.
Idag ska hela efter tio med Malou handla om ME så det får jag nog se på om hjärnan orkar.
Tack alla ni som på ert sätt spred information eller tog av er dyra energi för att lära ut om ME. Tack till alla er som lyssnade och hejade på, utan er skulle ju allt arbete kännas meningslöst.
Nu tar jag lite bloggvila till hjärnan mår bättre igen. Kram Nilla
Nyss hemkommen efter utvecklingssamtal och känner mig tom i huvudet ;-) inte alltför okänd åkomma... I eftermiddag ska jag träffa Kuratorn.
Ha det så bra Du nu kan, kram