Hur orkar du

Det händer, inte allt för sällan, att jag får frågan hur jag orkar vara positiv eller hur jag ens orkar ta mig upp ur sängen när jag mår som sämst.

Och i ärlighetens namn orkar jag inte vara positiv hela tiden, allra helst inte när kroppen känns som att den ska krackelera bara jag andas men även om jag inte alltid lyckas så försöker jag se något att vara tacksam över.

För hur jäkligt det än känns så finns det faktiskt alltid något att känna tacksamhet för. Jag har den mest omtänksamma och finaste familj man kan tänka sig,  jag har två underbara hundar som följer mig som två små svansar och bara väntar på att matte ska vilja träna lite med dem, jag har tak över huvudet, även om jag är långt ifrån rik så har vi pengar så vi klarar oss....

Vad det gäller motivation vet jag faktiskt inte var den kommer ifrån. Kanske är det den som kallas fighting spirit eller så är jag bara så envis så jag blir korkad men jag tycker om att stiga upp varje dag och behöver inte leta efter någon motivation. Den finns liksom där naturligt.

Sedan så är det ju så att när man råkar ut för jobbiga saker i livet, vare sig det är sjukdom eller annat, så har man ju egentligen inget val utan man får hitta någon kraft man inte visste att man hade om man vill fortsätta framåt på sin väg.

Och visst får man både vara arg, ledsen,  frustrerad och förbannad för att livet känns orättvist men när man varit det ett tag är det bra att försöka släppa de känslorna och komma vidare för man blir definitivt inte friskare av att gå runt och känna sig orättvist behandlad av livet.

Fortfarande händer det att jag blir frustrerad men då är det oftast just i den situationen när jag inte klarar av något jag trött att jag ska klara av eller när jag välter och sölar ut saker för att händerna inte fungerar. Men det går ju oftast över rätt fort.

Jag tror att man måste tillåta sig att känna alla de där känslorna, bara att man inte ska försöka fastna där.

Livet är helt enkelt inte rättvist och det är bara att acceptera 😉 Det sade alltid jag och maken till barnen när de växte upp och de tyckte något var orättvist. Självklart försökte vi vara så rättvisa vi kunde mot dem men allt ligger liksom inte i föräldrars kontroll.




Kommentarer:

1 åsa:

Livet är faan INTE rättvist men det kunde varit värre... och den dag det absolut inte kan bli värre ja då är det dags att kasta in handduken å begära game over.

Just nu rider jag på vågen "uppåttjack" i form av kortison är nog det bästa som hänt mig i år ;-)

kram

Svar: Det är ju inte det. Skönt att kortisonet hjälpt dig så bra. kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen