Nu har den börjat

den där säsongen då man liksom får tejpa ihop kroppen för att överhuvudtaget hänga ihop 😜

Egentligen skulle jag nog behöva tejpa ihop varenda led, rygg och nacke men det går ju inte riktigt så får bli de leder som för stunden är bråkigast och gör så att jag skriker rätt ut när de liksom blir involverade i en rörelse. 

Jag känner mig lite som mr Potatohead, kommer ni ihåg honom som tappar armar och ben lite var stans? 



Blir ni också yra och vingliga vid lågtryck? Funderar på om det är lågtrycket eller om det blev lite för mycket igår.....igen 🙈

Det var sol när jag och hundarna gick ut men när vi är som längst bort, eller klart man kan komma längre bort men så långt jag tänkt gå igår, så kom en rejäl åskknall. Jag hann tänka, hoppas regnet inte kommer än innan hela himlen öppnade sig 😂

Med två sura bichons i släptåg försökte jag skynda på stegen i ösregnet men den här kroppen går inte riktigt att skynda på. När vi passerar sjön så ser vi blixten slå ner i sjön kanske 50-100 meter ifrån oss samtidigt som en superdunderhög åskknall skakade om oss. Jösses vad rädd Bella blev.

Nu tilltog regnet ännu mer. Jag har nog aldrig upplevt sådan regn i Sverige tidigare. Närmast är nog i Frankrike där vi fick gräva små diken runt husvagnen för att inte flyta iväg.

När vi kom hem mer än lovligt dyngsura och skitiga eftersom vägrenen flöt emot oss så studsade vi alla tre in i duschen och värmde oss. Hundarna fick köra eget torkrace i badrummet medan jag duschade 😂

Och stackars Bella skakade en lång stund efter vi kommit hem eftersom åskan fortsatte dundra på. Jag försökte vara som vanligt och låtsas som ingenting. Stängde fönster och dörrar för att stänga ute ljudet så mycket jag kunde och satte på Tv:n på hög volym samtidigt som de fick varsitt gott tuggben så nu hoppas jag att Bella inte fortsätter vara rädd för åskan då hon aldrig reagerat på den förut. 

Det låter kanske inte så jobbigt med promenad i iskallt ösregn och duscha både sig själv och hundarna men det är nog som att genomföra en triathlon otränad för mig.

Idag vägrade Stella gå ut och kissa i regnet, jag bar ut henne och hon hoppade upp på altanen, jag bar ut henne och hon hoppade upp igen så till slut var jag själv tvungen att gå in och kissa.

Jag lämnade ytterdörren öppen, stängde till vardagsrummet och sovrummet för att lilla fröken inte skulle kissa i soffan eller sängen. Då kissar hon i Bellas älsklingspuff. Jag har nog aldrig sett Bella så sur på Stella.


Alltså det här med hundar som hatar regn är lite av en utmaning. Allra helst när de är så envisa som Stella så det får väl bli blöja på matte och ut med koppel direkt på morgonen 😜



Kommentarer:

1 åsa:

Stackars Bella.
Jag förstår att Stella blev sur ;-)

Höstliga åskoväder verkar komma utan förvarning och dessutom bjuda på störtregn.
Jag var ute häromdagen med Frost när vi överfölls av ett sånt där hiskeligt åskväder.

Värkande kropp som ramlar sönder i bitar låter fruktansvärt, kram

Svar: Ja, de gör väl det. Jag tycker de kunde förvarna med lite duggregn och försiktiga knallar ;-)

Det är väl så de flesta värkisar har det så man får göra det bästa av det hela.

Kram
Nilla

2 Pisan:

Nu är det inte roliga tider för oss med dessa värkiga och dumma kroppar. Skickar en varm försiktig kram till dig! ♥♥♥♥♥

Svar: Tack och kram tillbaks ❤
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen