Sjukdomsvinst.
Det är nog inte allt för ovanligt att vi som är beroende av vården får höra läkare och psykologer mumla något om sjukdomsvinst. Jag har aldrig riktigt förstått det där med sjukdomsvinst, det finns väl ingen som vinner på att vara sjuk? Man vinner på lotto eller vinner en tävling eller match men på sjukdom?
Så här står det på Wikipedia om sjukdomsvinst.
Sjukdomsvinst betecknar de fördelar som en person kan åtnjuta på grund av ett sjukdomstillstånd.
- Primär sjukdomsvinst är när sjukdomen löser ett problem, till exempel när personen har lovat att utföra saker som hon eller han inte skulle ha klarat av ens i friskt tillstånd. Då kan personen hänvisa till sjukdomen och få omgivningen att acceptera att åtagandet inte kan fullföljas.
- Sekundär sjukdomsvinst är när personen får uppmärksamhet, sympati och hjälp på grund av sitt sjukdomstillstånd.
Primär sjukdomsvinst finns inte ens i min värld för jag kan liksom inte lova att göra saker överhuvud taget. Men däremot så skulle jag önska att jag kunde göra mycket mer för de personer som betyder något för mig.
Sekundär sjukdomsvinst är svårt att säga om det existerar i min värld. Kan hända att jag får lite mer uppmärksamhet från mina nära och kära nu än om jag varit friskt men jag tror faktiskt inte det. Det är ju nästan så att folk är rädda för att höra av sig till mig för att de är rädda att störa.
Och den uppmärksamhet jag får från familjen är inte den typen av uppmärksamhet jag egentligen vill ha. Jag är självklart tacksam för att de bryr sig om mig men ingen mamma önskar att barnen säger till att man är för envis för sitt eget bästa eller rycker saker ur händerna på en när man tagit ut sig lite för mycket.
Jag hade mycket hellre fått uppmärksamhet för att jag gjort fint hemma eller bakat massa goda kakor eller hittat på massa spännande saker.
Inte ens i början när jag var sjuk fick jag så hemskt mycket uppmärksamhet från omgivningen för då var det precis som om de var rädda för att det skulle vara något farligt eller obehagligt och då var det lättare att låtsas att det regnade. Och lika bra är det för jag har väldigt svårt att hantera när folk tycker synd om mig. Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen, det känns bara obekvämt.
Nej, jag tror att vården inte förstår sig på oss som är kroniskt sjuka överhuvud taget. De verkar tro att vi besöker läkare gång på gång för att vi vill ha deras uppmärksamhet när vi egentligen bara vill ha hjälp att må bättre.
När jag googlar på ordet sjukdomsvinst får jag upp en pdf från vgregionen. Besvärliga patienter - patienter med medicinskt oförklarade symptom. Jag läste igenom texten och blev rätt förbannad, både fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom nämndes och jag kan säga att nu förstår jag varför läkarna behandlar oss som skit.
Jag kanske är överkänslig men jag kände det som att de tycker att eftersom man inte hittat något neurologiskt fel på mig/oss så är man inbillningssjuk och kostar massa pengar genom att konsumera läkartid. Bara rubriken får nackhåren att ställa sig rätt ut. Är det så sjukvården ser på oss, besvärliga patienter? Och inställningen Less is more när det gäller att hjälpa oss med mediciner, vad är det för attityd?
Jag delar några betydelsefulla stycken ur texten här:
Storkonsumenter av primärvård sammanfattning
• 7 av 10 sökte för medicinskt oförklarade symtom
• 4 av 10 var kroniska somatiserare
• Ingen sökte för uteslutande psykiska problem
• Gruppen med somatiseringssyndrom var minst tillfredställda med sin kroppsliga hälsa
Medicinskt oförklarade symtom på en neurologmottagning
• 30 % hade medicinskt oförklarade symtom (det skulle ju kunna bero på att neurologer inte vill kännas vid sjukdomar som ME, min egen reflektion :-))
• De hade fler symtom
• De mådde sämre
• De fungerade sämre
De hade högre psykisk sjuklighet
• Ett fåtal (11 %) med psyk diagnos ville ha psykiatrisk/psykologisk kontakt
Funktionella somatiska syndrom (Funktionella symtom eller funktionella somatiska symtom är inom psykiatrin och neurologin en samlingsbeteckning för symtom på neurologisk sjukdom eller skada som antas kunna förklaras med psykisk genes, sedan neurologiska undersökningar inte funnit en organisk förklaring till symtomen. Sådana symtom är sekundära i förhållande till denpsykiska ohälsan. Källa:wikipedia)
Gastrointestinal Irritabel kolon,funktionell dyspepsi
Reumatologi Fibromyalgi
Kardiologi Icke-kardiell bröstsmärta
Infektion Kroniskt trötthetssyndrom
Gynekologi Kronisk bäckensmärta
Yrkesmedicin Miljööverkänslighet
Odontologi Amalgamöverkänslighet
Somatisering - vidmakthållande faktorer
• Primär sjukdomsvinst
• Sekundär sjukdomsvinst
• Sjukrollshomeostas
• Iatrogena faktorer
• Mediko-legala situationer
Sekundär sjukdomsvinst
• De fördelar som den sjuke åtnjuter i sin sjukroll och som tillhandahålles av omgivningen i form av medlidande, vård, hjälp stöd, hänsynstagande, ansvarsfrihet samt av samhället sanktionerade förmåner som sjukpenning och färdtjänst. Psykologiskt kan även behov av dominans över och kärlek från omgivningen tillfredställas.
Omformulering
• Bekräfta symtomens existens
• Knyt ihop anamnesen - symtom, psykosociala påfrestningar, livshändelser
• Formulera en ny diagnos
• Undvik onödigt psykiatriskt språkbruk
Strategi - vid kronisk somatisering
• Ta kommandot i relationen.
• Hävda din egen uppfattning
• Låt dig inte styras av patientens pockande krav
• Utrusta dig med tålamod
• Lägg upp en strategi som du tror är realistisk.
Strategi Kronisk åkomma (jfr diabetes) med mål:
• bemästra sjukdomen
• ingjuta realism - inte hoppas på bot
• förhindra komplikationer
• förbättra livskvalitet
Strategi Ge inte ny medicin bara för att göra något.
• ”Mer av samma” är kontraterapeutiskt.
• ”Less is more”
Strategi
• överförbrukning av farmaka gör skada
• minska förskrivningen av lugnande och smärtstillande preparat
Strategi
• Ifrågasätt överförbrukning av läkare och alternativa terapeuter
• Peka på kostnad, tidsåtgång samt risker med motsägelsefull information och behandlingsskada
• Stöd eget ansvar för hälsa och välbefinnande som:
• bättre sömnvanor
• bättre kost
• motion
Här är länken till dokumentet: http://www.vgregion.se/upload/Pv%20FyrBoDal/ST/Tanum.pdf
Det här är ju bedrövligt! Har RME sett detta?
När jag blev sjuk trodde jag ju att det var typ utmattningssyndrom, så jag fick remiss till psykiatrin med en gång, vilket inte bara var av ondo. Efter två år sa överläkaren att "det här kan inte vara psykiatriskt eller psykosomatiskt - jag har aldrig sett något liknande, du verkar ju inte ens deprimerad! Vi har gjort vad vi kan, men det här bör utredas och behandlas av neurolog. Här på psykiatrin kan vi inte göra mer". Varje gång jag träffade andra läkare efter det som ville att det skulle vara psykosomatiskt eller psykiatriskt sa jag "Vad intressant, överläkaren på psykiatrin sa det motsatta - efter ordentlig & grundlig utredning på psykiatrin!"
Jag känner inte heller av några vinster av att vara sjuk. Och jag är inte befriad från ansvar - tvärt om. Den uppmärksamhet jag får är inte av den typ jag hade önskat. Och jag hatar läkarbesök. Att behöva beskriva sina symptom om och om och om och om igen är det värsta jag vet. Jag ogillar t.o.m när andra frågar. Tror inte att jag är unik på nåt sätt heller. Vad grundar de dessa galenskaper på? Önsketänkande?
Kram <3