Mosad, överkörd, söndertuggad och utspottad

Mosad, överkörd, söndertuggad och utspottad är nog ganska mild beskrivning på hur jag känner mig idag. Nattens sömn blev det inte så mycket med, är rätt svårt att sova med en arm och axel som känns som de ska lossna från kroppen och så lägger man till frossa, febersvettningar och kissepauser en gång i halvtimmen. Det är prima det för kroppen, förutom att jag gjorde alldeles för mycket igår då.
 
Fick i mig frukosten och sedan fick jag lägga mig och vila en stund för att sedan orka klä på mig. Önskar jag kunde skrota runt i myskläder hela dagen men jag ska iväg till näringsterapeuten i eftermiddag så lite normala kläder är ju att föredra. 
 
Idag är makens första semesterdag och han är redan och river upp vinbärsbuskar som ska flyttas på i trädgården. Det hade vi bestämt att vi skulle göra även innan grannarna klagade men nu fick vi lite mer bråttom. Ska de gnälla över våra grenar behöver de inte plocka våra bär heller. Nej, jag är inte alls tjurig :P
 
Jag har en känsla av att jag kommer att behöva åka på vilohem efter fem veckors semester med maken. Han ska fixa så mycket här hemma så jag vill ju gärna bidra med lite assistans även om jag antagligen är mer i vägen än jag gör nytta men det är svårt att se på när andra arbetar. Det är under sådana här tider jag blir mest ledsen över att vara sjuk, jag vill ju vara som alla andra och kunna planera och arbeta och skita ner mig i trädgården.
 
Det är tur att vi tänkt åka iväg en liten sväng med husvagnen tillsammans också så att det inte bara blir massa trädgårdsarbete och målande för maken. Under tiden vi är borta får barnen föräldrafri tid hemma i huset. Kanske ska passa på att lämna lite färg och penslar till dem då ;)
 
 

Kommentarer:

1 Lillemor:

Ja för sjutton! Bort med bären om de ska hålla på sådär! Undrar hur såna människor tänker egentligen? "Risken" är ju ganska stor att ni kommer bo bredvid varandra i en herrans massa år, liksom.
Jag har samma problem. Det grejas hej vilt med altanen här nu och jag sitter bredvid ( jag måste åtminstone få vara med och kolla och vara "sällskap"=i vägen) invirad i filtar mm. Men känner mig aldrig så värdelös som då. Bara sitta där liksom? Det är så långt från "jag" det går att komma. Och dessutom gör blickarna och småkommentarerna från grannar tex inte saken bättre. Vill bara skrika : jag sitter inte här för det är kul!!
Men det blir ju "opassande".
Då försöker jag sköta "markservicen " ist. Men hallå? Den kan jag inte ta hand om i vanliga fall, när det inte grejas runt omkring, så varför skulle det gå nu??
Men jag måste nog lobotomeras innan min kropp och hjärna klarar att sitta och kolla på och vara nöjd. Det går bara inte. Det är de tillfällena jag blir ledsen över dessa sjukdomarna.
Jag hoppas du kan ha det mysigt och lite lugnt när ni drar iväg med husvagnen, så det inte behövs semester efter semestern ❤️❤️

Svar: Ja och inte nog med att man vill sköta markservicen man vill gärna baka något extra gott till de som jobbar hårt och så kraschar man likt förbenat. Tror fsktiskt också lobotomi är det enda som hjälper 😉
Nilla

2 Åsa:

Yes jag hakar genast på Mera Lobotimi till folket!

Har samma problem juu, har nu koll på att J inte slår ihjäl sig... bra jag kan ringa i alla fall omolyckan är framme...

För övrigt har vi spridda regnskurar, vart tog sommar, värme å sol vägen!

Kram

Svar: Ja vi är nog många med samma problem, skönt att veta att man inte är ensam 💟 Jag undrar också vart sommaren tog vägen. Kram
Nilla

3 Åsa:

Det märkliga är att inom vården är vår sjukdom känd och knappt godkänd, trots detta finns det flera som redan fått samma diagnos som vi och många som väntar på att bli trodda.
Eftersom vår sjukdom finns på papper borde läkarna inte vara så oförstående.

Lycka till med läkarbesöket, jag hoppas Du får bra hjälp.

Kram

Svar: Jag förstår faktiskt inte varför de är så ovilliga att acceptera vissa sjukdomar. Frustretande är det i alla fall. Tack 💙
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen