mittlivmedme.blogg.se

så du inte tänker på din ME hela tiden. Om jag skulle fått en femma för varje gång någon sagt det till mig under dessa år inklusive läkare så hade jag nog varit rik nu. Nu är det ju inte så att jag slår upp mina korpgluggar på morgonen och känner efter vad jag ska haka upp mig på i kroppen idag.

 

Nej, jag brukar vakna och medan jag mornar mig och gosar med hundarna hinner jag få högtflygande planer för så länge jag fortfarande ligger ner i sängen så känner jag mig både pigg och frisk. Det kan vara allt från att åka och fixa lite ärenden, till att baka de där bullarna jag så många gånger drömt att orka baka eller för att inte tala om att få röja ur klädkammaren som ser ut som om någon tromb varit på besök.

 

Så stiger jag upp och går och släpper ut hundarna i trädgården, ger dem deras frukost och gör i ordning min. Ungefär lagom till min frukost är redo att inmundigas känner jag hur jag inte orkar stå på benen längre och bara längtar till jag får sätta mig och koncentrera mig på gröten. Men om jag bara vilar tillräckligt länge kan jag nog baka de där bullarna.

 

Jag sätter mig långt bak på stolen så att ryggen får ordentligt stöd annars känns det som att den ska gå av. Rygg- och magmuskler är så svaga nu för tiden att de inte orkar hålla uppe mig någon längre stund. Redan nu börjar det bli svårt att låtsas som att ME inte finns.

 

Efter frukosten går jag och gör mig iordning och kanske till och med sorterar jag en tvätt. Nu börjar energin sina rätt rejält och det är nu jag måste börja prioritera. Ska jag baka de där bullarna och inte orka göra något mer på hela dagen? Eller ska jag ta den vanliga lunchrundan med hundarna? Jag mår ju bra av att komma ut i skogen och det är rätt meditativt att lyssna på fåglarna så oftast vinner promenaden. Men visst händer det att jag trotsar mitt eget förnuft och gör något jag tycker känns viktigt eller som jag kanske hemskt gärna vill. Oftast vinner sådant som är viktigt som blivit bortprioriterat tidigare på grund av energibrist.

 

När jag kommer in från min promenad i sengångartakt så behöver jag lite lunch i magen och oftast blir det lite yoghurt eller något annat som inte behöver tillredas och som inte kräver energi att äta. Det får inte vara för svårt att dela maten och helst inte sådan mat som man skvimpar ut på väg till munnen som soppa. Allt som kräver koncentration förbrukar energi.

 

Efter lunchen som jag oftast inmundigar i den mjuka soffan blir det ett par timmars soffvila och sedan är det inte mycket tid kvar att leka med innan maken kommer hem och efter att vi ätit gemensam middag behöver jag ytterligare ett par timmars soffvila.

 

Så hur mycket jag än vill glömma av MEn så gör den sig hela tiden påmind. Det är svårt att glömma när den gör så att jag inte orkar hålla kroppen uppe, eller när jag måste lägga full koncentration på att pricka munnen med skeden. 

 

Så lägger vi till att hjärnan leker ganska många spratt under dagen eftersom den också är energilös så tappar den ord, den glömmer var jag har lagt saker eller vart jag just var på väg. Dessutom lägger jag nog ganska mycket energi på att leka frisk och inte visa hur risigt jag egentligen mår. Jag vet inte vem jag försöker lura?

 

Så brist på hobbies eller sysselsättning har jag inte, utan det är brist på kraft att genomföra allt jag vill jag lider av. Jag skulle gärna slippa att tänka på energibrist, matthet, värk, skakningar, fumlighet, hjärndimma, frossa, feber, känselbortfall mm om kroppen bara tillät mig.