Adrenalin

I morse vaknade jag och såg lika svullen och eländig ut i ansiktet som igår och kroppen värker något så in i hoppsan. Klart det underlättar ju inte att det är pollenexplosion ute.

Jag tar fram min tallrik, går till skafferiet och tar fram havregryn och tallriken är borta. Hur kan man slarva bort en tallrik om man gått typ fem steg? Jag letar överallt och ger till slut upp och tar fram en ny tallrik. Inte förrän jag ska ta fram sojamjölken ser jag tallriken i kylskåpet 🙈

Jag känner ju att både kropp och knopp behöver mer vila men ändå så är hjärnan helt speedad och bara kommer på det ena bättre än det andra jag kan göra idag. Tänk så bra det skulle bli om jag röjde i klädkammaren till exempel när jag lyckas få en tallrik att försvinna på två röda. Tänk er när maken frågar efter sina skor eller någon jacka och jag svarar: kollat i kylen? 😂

Föresten så när vi gjorde iordning i vardagsrummet så packade jag ner allt löst skrud i flyttlådor som vi ställde i dotterns gamla rum men ändå är termometern försvunnen. Och nej det ligger inte i kylen. Min hjärna är ju som bermudatriangeln 😜

Nu funderar jag på hur jag ska stilla mitt sinne som bara skriker som en trotsig treåring att jag måste göra något idag. Det här är nog det värsta med adrenalinrush. Man vet att man borde vila men det bara går inte. Det är som om någon släppt ner ett helt gäng myror i byxorna på en. Undrar om det är såhär det känns för de som har ADHD?

Vi brukar skoja om att silvertejp fast sig i soffan och det känns snart som den bästa planen. Inte blir det bättre av att de gräver för kommunalt vatten och avlopp bara ett femtiotal meter från huset och lastbilar, grävmaskiner mm kör skytteltrafik utanför huset. Det är inga tystgående fordon precis.

Jag tror jag börjar med att koka lite hundmat. Lite lagom ansträngande och de där flitmyrorna kanske håller sig lugna ett tag och så får vi plats i skåpet med matlådor också. Win win situation 😉

Kommentarer:

1 åsa:

Min hjärnbrist håller i sig och som Du vet gör pollen och allergi inte saken bättre, men jag tycker kortisontabletterna hjälper jag är inte längre lika svullen i ansiktet och läpparna har återtagit normal smal form.
Det är helt vansinnigt att adrenalinet ställer till sånna extra besvär, för i alla fall här blir det lite gör om gör rätt efteråt jag haft en sån attack ;-)
Ta å räkna skedar eller kryp ner i en sovsäck med huvudet först så Du får lite vila :D
kram

Svar: Skönt att kortisonet hjälper. Jag är lite i valet och kvalet och be och få testa någon annan allergimedicin, håller på att bli helt galen av klådan i ögon och näsa ju.
Det där med sovsäcken var ett bra tips 😉 Kram
Nilla

2 Lisbeth:

Jag känner igen det där så himla väl.

Dagens äventyr:
Fick syn på valpen som hittat en ny leksak, glömmer vad jag höll på med, börjar på något nytt - och upptäcker att jamenvadf----n.. Vattenkranen i köket har runnit i fem minuter igen.

Tidigare idag: Skulle diska av en kopp, sätter på vattenkranen igen, kom på att tvättmaskinen nog är klar i källaren, ner och kollar, i med tvätten i tumlaren, upp och stänger av kranen i köket - och får gå ner och sätta på tumlaren för det glömde jag.
Sedan diskar jag koppen - och lägger in den rena koppen i diskmaskinen, sätter på maskinen - som är helt tom förutom den nu rena koppen.

Tror det är vattenkranens fel, alltiihopa...

På riktigt, jag förstår inte hur sambon orkar med.
Men han är ganska lättroad, och skrattar bara tackolov.


Svar: Oj oj, låter som en riktig ME-hjärna ju. Skönt när de bara skrattar i alla fall, det räcker att man blir trött på sig själv. Kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen