mittlivmedme.blogg.se

Jag gör och säger den ena korkade grejen efter den andra. Senast igår så skulle jag fixa lite mellanmål till mig innan jag och Stella skulle bege oss till vardagslydnadskursen. På köksbänken står Stellas frukost som hon inte åt upp kvar och jag tar fram den, lägger i en sked i hundmatskålen och hinner precis inse att någon inte stämmer innan jag häller på sojamjölk. Jag brukar på min höjd äta müsli och kefir, inte chokladbruna små ploppar med sojamjölk 😜

Jag har funderat lite på varför min hjärna inte riktigt orkar med och har väl tänkt som så att jag varit lite för aktiv. Tyvärr straffar sig oftast all aktivitet på hjärnan förutom de fysiska krämporna då. Jag har faktiskt lite lättare att acceptera att kroppen är handikappad än hjärnan. Om varken kropp eller knopp fungerar så blir en ju rätt begränsad och ibland undrar jag om jag inte skulle behöva en förmyndare 😜

Men i alla fall så läste jag om en tjej med svår ME som skrev om hennes sömnbrist och hur det påverkade henne och då kom jag på att jag sover rätt uruselt nu. I bästa fall lyckas jag skramla ihop tre timmar under en natt och de är inte ens sammanhängande. Jag har ingen aning om varför jag sover så dåligt nu, i vanliga fall så brukar jag sova mer när pollensäsongen och allergisäsongen är igång.

Jag får kanske ta upp det med Gottfries när jag är där. Jag har ju haft svåra sömnproblem av och till genom åren som sjuk, utan de första då jag kunde sova hur mycket som helst men aldrig fått någon hjälp. En läkare sade en gång att alla somnar bara man är tillräckligt trött, en annan sade att det inte var konstigt att jag inte kunde sova på nätterna om jag låg i soffan hela dagarna.