Omtanke
Nästa vecka ska vi till en fysioterapeut, de har haft semester så därför har vi inte kommit dit tidigare. Men vi har tränat lite försiktigt här hemma så länge för att stärka musklerna kring höfterna.
När det var varmt och soligt gick vi ner till sjön så det blev vattenplask och simträning, nu går vi en del i skogen och klättrar över stock och sten, vi går upp till några grusvägar där Stella får springa lite upp och ner i gruset, vi har en stege liggande i trädgården där Stella får kliva över stegen, hon får gå slalom och vi har en Fatboy där hon får gå fram och tillbaka. Allt i korta, korta stunder för hon är trots allt fortfarande en liten valp.
Förutom träning stärker vi henne med kosttillskott och healing. Det har ju bara gått ett par veckor sedan vi fick beskedet men vi hör inte längre något klonkande när hon går vilket känns väldigt skönt. Hon är fortfarande instabil i baken men har faktiskt börjat hoppa upp på stenar mm något hon inte ville förut.
Det ska bli väldigt spännande att komma till fysioterapeuten och få fler träningstips annars gäller tålamod och uthållighet i träningen. Glömde ju säga att förutom träning så undviker vi långa promenader och asfaltspromenader eftersom det sliter på höfterna.
Ännu en helt sömnlös natt...:(
Jag håller helt med uppfödaren! Det finns ingen bättre familj för lilla Stella att vara en del av än er!
Så duktiga ni och hon är som tränar på. Det känns hoppfullt ändå! Kram