Förberedelser

Så klart måste folk tvivla på mig och min sjukdomsbild eftersom jag orkade fixa ett stort ståhej i lördags. För det första, vem har ens sagt att det var stort?

För det andra så har det krävts enorma förberedelser för att det ens skulle gå att genomföra.

Vi hyrde partytält som maken hämtade så att vi kunde vara på utsidan oavsett vilket väder det skulle bli. Även om ljudnivån blev hög av allt folk som pratade så var det mycket mildare än om vi varit inomhus så det kändes som ett väldigt bra val med tält. Eller vi hade ju bara taket som solskydd eftersom det var så fint väder.

Vi beställde färdig smörgåstårta och färdiga landgångar till alla med specialkost som fick samma så att det inte fanns risk för ihopblandning, vi beställde färdig vegantårta utan allt så att alla fick äta samma och allt detta hämta maken och svärsonen.

Vi hade engångsartiklar trots att jag egentligen är emot slit och slänggrejer som påverkar miljön.

Maken och barnen drog ett stort lass när det gällde servering och undanplockande. Jag behövde mest hålla koll på mig själv vilket var fullt tillräckligt.

Veckan innan festen levde jag bara på smoothies för att jag egentligen mår bäst på ren frukt/bär och grönsakskost. Jag tog b12-sprutor i flera dagar i rad och jag mediterade mer än jag brukar. Alltså flera gånger om dagen.

Tyvärr körde det ju ihop sig med veterinärbesök och jobbiga besked men det var bara att försöka göra det bästa av situationen.

Jag hade flera på festen som "passade" mig och sade till mig att sätta mig när adrenalinet sprutade ur öronen.

Dottern och jag pratade om symptom på att energin är slut apropå att vi hade en ME-syster här och jag blev nästan förvånad över hur väl dottern kunde se när energin är slut. Det hon nämnde (om jag minns rätt) var osammanhängande tal och hängande mungipor och hängande övre ögonlock förutom det mest uppenbara att man ser allmänt trött ut.

Annars är man ju mest som en sockerspeedad Piff och puff när man går på adrenalin. Man pratar fort och är inte färdigt någonstans.

Igår var jag väl inte jättekaxig och petade faktiskt i mig några starka värktabletter men det var det värt.

Idag känns det fortfarande rejält i kroppen så det blir en lugn dag idag också. Vädret kan visserligen vara lite bidragande till värken 😜

Kommentarer:

1 Anonym:

Men varför vill du så gärna bli identifierad som ME-sjuk? Borde du inte vilja bli identifierad som Nilla?

Svar: Hej, det är klart att jag vill bli identifierad som Nilla. Tyvärr är ME en stor del av mitt liv, jag kan inte riktigt gömma mig för den hur jag än bär mig åt. Nu koncentreras ju det mesta av mitt ME-prat till bloggen så det låter nog som att jag är uppslukad av sjukdomen men i mitt liv utanför bloggen försöker jag ge sjukdomen så lite utrymme som möjligt och det gör jag genom att anpassa mig efter mina förutsättningar för att slippa krascha om jag gör för mycket och dessutom kan mina nära och kära läsa här så slipper vi dessutom prata sjukdom när vi ses 😉
Nilla

2 Anonym:

Tack för att du skriver om detta! <3 Bra svar på den andra kommentaren. Folk som inte förstår är lyckligt lottade, kanske. Hoppas du hämtar dig fort!

Svar: Tack 😍
Nilla

3 Hanna:

Tycker det är otroligt att du ens ska behöva förklara dig. Men det är ju så, jag vet det.
Mamma och pappa firar 25-årig bröllopsdag imorgon. Mycket bröllop-grejer just nu, härligt. ❤️ Kram

Svar: Jag börjar vänja mig vid att alltid förklara 😉 Härligt att dina föräldrar också firar. kram
Nilla

4 PisanLitenUggla:

Att det alltid måste vara nån som retar sig och är missunnsam :-( Klart att du inte fixade och grejade själv med det här. Jag tycker det är jätteroligt att ni fick firat med vänner och familj. Och såklart blir det surt efter, men det kan man ju ta när det gäller en sån här fin grej ♥ Kram! ♥

Svar: Precis och man måste ju få ha lite kul ibland med. Kram
Nilla

5 åsa i åsele:

Som svar till den där kommentaren Du fick om att titulera sig MEsjuk så kan jag säga det att ibland är det enklast att förklara för den som inte begriper att Hej det är jag som är ME-sjuk... inte för att jag anser att jag representerar alla med samma lika diagnos som mig men för att underlätta i vardagen.

Så härligt att Ni kunde ha fest för nära å kära och att Du klarade av att delta <3

kram

Svar: Bra svar :-) Ja det var härligt men nu får det dröja en sådär tio år till nästa gång ;-) Kram
Nilla

6 annicaslivvidhavet.blogg.se:

Vad roligt att kunna vara med på kalas!!!
Kul att det blev lyckat. 😀🎉


Svar: Oh ja 😍
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen