mittlivmedme.blogg.se

Men med två hundar som helt glömt hur man går med matte och hundvagn blev det lite av en utmaning.

Bilvägen upp till ridstigen gick finfint. Stella satt i vagnen och Bella gick så snällt bredvid. Så kom vi upp till grusvägen som leder till ridstigen och då tyckte Stella att det var dags att hoppa ur vagnen. Och självklart ska hon få gå när hon själv känner att hon orkar och vill.

Vi går en liten bit och så får båda tjejerna nöd, givetvis i varsitt dike på varsin sida av grusvägen. Men matte lyckades minsann parera dubbla koppel, hundvagn och bajspåsar.

Lite lagom uppvärmd kommer vi till en lite brantare uppförsbacke när Bella bestämmer sig för att leka ankare. Något hon normalt sett bara gör när husse är med och därför har hon blivit husses hund på våra promenader. Trots massa käcka tips från hundtränaren har vi inte lyckats bryta Bellas fix idéer när husse är med. Slänger vi godis framför oss vet hon att hon kommer fram till det i sinom tid. Är vi roliga så kan hon tänka sig att sluta vara ankare just den stunden osv.

Så jag börjar putta vagnen uppför grusbacken med en hund hängande i kopplet som försöker göra sig så tung det bara går och en hund som är som en kalv på grönbete och ser hur många varv hon kan springa runt mattes ben innan hon ramlar.

Lagom till att båda kopplen har trasslat in sig i hjulen så hör jag en häst komma uppför backen i full galopp. Jag typ lyfter vagn och hundar ut i diket och får dem att sitta fint medan hästen störtar förbi. Nu trassla koppel. Tänk att två små hundar kan kännas som en näve löss när man försöker få dem att vänta fint medan jag trasslar med kopplen som nu även snott in sig i bromsen. Vad hände med mina väluppfostrade hundar som både kan sidan och vänta?

Efter ett gäng pust och stånk fortsätter vi vår promenad. Jag har liksom gett upp att de inte ska springa runt mig och vagnen så jag parerar koppel, fötter och vagn när vi möter en granne med tre lösa hundar.

Stella förvandlas till ett skällande monster och får snart med sig Bella i orkestern. Jag försöker få dem tysta och belönar de med godis varje gång de gör uppehåll i orkestern men då kommer den ena och lite retsamma (enligt matte) hunden fram igen och så börjar vi om igen.

Vi står och pratar en liten stund men Stella som är envisare än en tax slutar minsann inte skälla så lätt. Den ena av de tre lösa hundarna rymmer hem igen så det blir att den matten går tillsammans med mig och hundarna så Stella måste ju bara skälla och dra mest hela tiden.

Vagnen som har tre hjul kör lite som den vill om man bar håller den med en hand så jag försöker hålla emot Stella, som är förvånansvärt stark, få med mig Bella och få med mig vagnen utan att hamna i diket. Tack och lov mötte vi ingen mer häst 😜

När vi kom ut till vägen igen gav jag upp och satte in Stella i vagnen vare sig hon ville eller ej och gick med bestämda steg hemåt. Jag tror till och med Bella kände att det inte var läge att leka ankare just nu.

Nu är vi hemma och jag är lite lätt genomsvettig och mör. Det var kanske inte helt taktiskt att ta på sig en tjock fleecetröja under hundvästen när det trots allt var 25 grader ute men det kändes ju så kallt när jag stack ut näsan.

Nu hoppas jag att hundarna testat mig färdigt efter semestern och att de är mina vanliga änglar imorgon. 😂👼🏻