mittlivmedme.blogg.se

Nu är det ju inte mig jag vill rikta uppmärksamheten mot utan mot alla de som kämpar med ME i olika grader och hur tufft det är att inte få minsta lilla hjälp någonstans ifrån och inte att förglömma alla fantastiska anhöriga som också får kämpa i motgång.

Det är inte lätt att orka kämpa mot total utmattning, en kropp som känns som att den slits sönder inifrån och en hjärna som inte klarar av några som helst intryck. Och den här kampen pågår dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, årstid efter årstid, år efter år, decennie efter decennie.

Handen på hjärtat, hur lång tid med influensa går det innan du uppsöker vårdcentralen? Och förväntar du dig inte någon typ av medicin? Det minsta de kan göra är väl att skriva ut antibiotika och hostmedicin?

Men med ME kan du inte förvänta dig någon lindring alls! En läkare sade till mig en gång, och jag är tyvärr långt ifrån ensam att höra sådana här saker, att det inte är farligt att ha ont.

Nej, det kanske inte är farligt att ha ont men det smärta som du aldrig får paus ifrån gör med din själ är farligt.

Maken frågade mig igår när vi chattade om det som hänt om jag någonsin tänkt på att avsluta mitt liv. Nej, det har jag inte men när jag mådde som sämst fanns det dagar jag önskade att jag slapp vakna igen och jag är övertygad om att jag är långt ifrån ensam att ha känt så.

ME är en allvarlig sjukdom som behöver tas på allvar. Vill du hjälpa till får du gärna skänka en liten peng till forskningen.

Du kan swisha till RME: Swisha till 123 056 33 95 - Alla insamlade medel går oavkortat till biomedicinsk forskning om ME/CFS