mittlivmedme.blogg.se

Jag känner mig mentalt stark och tillfreds även om hjärnan min ställer till en del spratt och jag inte orkar eller kan göra allt jag vill. Men jag har trots begränsad kropp och knopp ett bra liv.

Jag har ju precis som alla andra samlat på mig saker som jag varit ledsen, sur, besviken, sårad över genom livet och gått igenom mörka perioder. Jag har känt mig udda och konstig och sällan tyckt att jag passat in, jag har gått igenom sorger och svårigheter som de flesta och samlat på hög i min inre klädkammare där de mörka sopsäckarna med skräp har travats på varandra och gett väldigt lite utrymme för nytt och fräscht.

Men under mina år där jag utbildat mig inom healing och medialitet har jag sakta men säkert gjort mig av med sopsäck efter sopsäck. Det är ju så att man måste röja upp hos sig själv innan man kan hjälpa andra. Och nu vid 50 års ålder känner jag mig fri och lätt. De som genom åren försökt trycka ner mig med mobbing eller härskartekniker har inte längre någon makt över mig.

Jag har förlåtit för min egen skull och känner att jag duger precis som jag är. De som inte uppskattar mig som jag är göre sig icke besvär 😉

Det går inte riktigt att beskriva känslan på något rättvist sätt men jag känner mig ren inifrån. Som när man storstädat huset.

Sedan hjälper det såklart till att jag försöker äta så bra det bara går. Men man måste självklart tillåta sig en liten "synd" ibland. Men jag tänker att om man tankar bilen med fel bränsle går den inte särskilt bra för att slutligen rasa ihop och samma borde gälla våra kroppar även om de fortsätter att kämpa längre än bilmotorn.

Yinyogan jag går på har också gjort något med min söndervärkta kropp. Det känns som att jag kan andas bättre som att jag kan röra mig friare. Trots att det spöregnar ute och det kom flera centimeter snö inatt har jag lust att göra Ronjas vårskrik. 

Jag har fortfarande dagar där värken känns oövervinnerlig och jag blir så trött på min "korkade" hjärna att jag vill bryta ihop, och dagar där jag tar åt mig av saker folk säger eller skriver men jag har så mycket lättare nu att borsta av mig dessa känslor istället för att stoppa in dem i min inre klädkammare.  Där ska jag förhoppningsvis fortfarande hålla rent och snyggt men skulle det råka hamna en ny sopsäck där ska jag försöka att inte banna mig själv. Vi gör ju så gott vi kan med de förutsättningar vi har.

Kram på er